Imorgon

Idag har varit en riktigt usel dag. Ni vet en sån där dag när man vill svälja huvudet och byta kropp.

Jag har varit på uselt humör och det har inte blivit bättre av att kråkan vägrade sova lunch trots massiv tröttma. Och eftersom hon vägrade sova var hennes humör helt horribelt på eftermiddagen.

Jag trodde nästan jag skulle göra mig olycklig på henne när hon gnällde/skrek/grät “Lilla vill ha kaaaaka” var femte sekund i 1½ timme. Jag överdriver inte ens! Det har visat sig stört omöjligt att få vrång tvååring att begripa att det för helvete INTE FINNS NÅN KAKA!

Jag lovar, hade jag haft kaka hade hon fått den, bara för att få tyst på eländet.

Det fungerade inte att ignorera, det fungerade inte att skälla, inte att skrika, inte att be snällt, inte att hota, inte att förklara pedagogiskt. “Lilla vill ha kaaaaka!”.

Till råga på allt fick jag värsta magknipet a la förlossningsvärkar och kallsvetten lackade.

Giv mig styrka!

Nu sitter jag har med taggtråd i halsen, svalget och bihålorna. Inte så väldigt najs, nej.

Men imorgon är en bättre dag. Det hoppas jag verkligen. För imorgon ska jag på jobbintervju. Kl 10.30. Tumhåll, please.

Jag har en teori att de kallar mig till intervju bara för att ta reda på vad jag är för en idiot som byter bana från veterinär till LKC-operatör. Det kan ju vara kul att prata om sådär vid fikabordet en tisdagseftermiddag. “Höhöhö, ja jävlar, det finns folk till allt!”

Medan jag är på intervju ska Kärleken lämna kråka på dagis och börja städa här hemma. Tro mig, det behövs.

Klockan är bara 22, men jag ska gå och lägga mig. Måste kurera mig. Jag vill inte bli sjuk till råga på allt! Det är tillräckligt uselt som det är ändå!

Men glöm inte tumhållet då. 10.30 imorgon tisdag. Tack på förhand.

Slut på meddelandet.