Intervjun

Ja, alltså, dagen började ju inte sådär jättelysande… Jag hade ställt klockan på 8.30, tänkte åka ca 9.45.

Klockan ringde, jag tryckte på snooze. Trodde jag. Jag vaknade 9.50.

Innan jag ens insåg vad siffrorna på klockan betydde… Helt vimsig i skallen var jag. Sen gick det upp för mig! HerreGUUUD! Intervjun är om 40 minuter!

På med kläderna och sätta sig i bilen och köra som en biltjyv. (Hann inte duscha, äta frukost, sminka mig, sätta på mig rena och hela kläder.) Jag hann i tid, hade fem minuter till godo. Puh! (Sen att jag såg ut som något som katten släpat in, knaprat i sig och sen spytt upp på hallmattan är en annan femma. Jag luktade säkert inte blomsteräng heller…)

Det är svårt att säga hur intervjun gick. Jag svarade ärligt på alla frågor och mer än så kan jag inte göra.

Så nu är det bara att vänta. Jag har fortfarande inte börjat våga hoppas riktigt.

På vägen hem stannade jag i närbutiken i byn för att handla mjölk. Jag fick ett sms av Kärleken som jag läste. När jag skulle lägga ner mobilen i fickan igen, så tappade jag den i golvet. Det har ju hänt förr, om vi säger så. Ingen spricka någonstans och baksidan ramlade inte bort som den brukar.

Så jag stoppade ner mobilen i fickan och fortsatte handla. Efter en halv minut eller så tyckte jag att det började bli lite varmt mot mitt ena lår. Tio sekunder senare gjorde det ONT!

Upp med mobilen som var brännhet! Det gick inte att ta i den utan att bränna sig.

Jaha. Nähä.

Så jag fipplade ut batteriet fort som ögat, men vad ska jag göra av det?! Jag vill inte ha någon av mina kroppsdelar i närheten om det där exploderar eller börjar brinna!

Jag balanserade batteriet (som alltså inte gick att hålla med fingrarna eftersom det var så hett) på baksidesstycket av mobilen, ställde ifrån mig kundkorgen och kastade ut batteriet utanför affären.

Sen fortsatte jag handla.

På väg till bilen plockade jag upp batteriet som fortfarande var lika varmt. Jag la det på min handväska i framsätet av bilen. Jag tänkte att jag ju faktiskt kan slänga ut hela väskan om det börjar brinna.

Det gjorde det inte. Började brinna, alltså.

Så jag har fått rota fram min gamla stenåldersmobil bland kråkans leksaker och sparka igång den. Det fanns till och med lite kräm kvar i batteriet! Helt otroligt! De gjorde kvalitetsgrejor förr i tiden, det är ett som är säkert!

Resten av dagen har jag dragits med huvudvärk, lite halsont och en lite stickig känsla i svalg och bihålor. Det är väl inte mer än rätt att jag också åker på nån dagissjuka.