Matvanor

Det känns som om man lyckats få kråkan att lära sig sunda matvanor när hon ratar glass, kex och kakor till förmån för hemmagjord smoothie med yoghurt, banan och jordgubbar.

Synd bara att mamman inte lyckats lära sig själv.

Den här 55-kiloskroppen mår inte så bra av att trycka i sig en HEL pizza inom loppet av 13 minuter och 47 sekunder! Om man sen toppar det där äckelmätta med nåt hekto lösgodis och ett par glas cola…

Då får man skylla sig själv när magkatarren och knipet står som spön i backen.

Förutom ovanstående har det varit en helt okej dag som inleddes med sovmorgon för alla i familjen. Kråkan vaknade inte förrän 8.45 och eftersom det var min tur att ha sovmorgon, så låg jag kvar en timme till.

Sen har vi varit ute och plaskat i vattenpölar, krattat löv, plockat ekollon från gruset (jag plockade samma ekollon tre gånger eftersom en viss liten person som bor hos oss hällde ut alla hundratals ekollon som jag samlat i en hink över gruset igen), gjort geggamojjakakor (eller miggamojjabakoj som kråkan kallar dem), sparkat boll, lekt med figurerna och leksakshästarna (mina gamla leksakshästar som jag hade när jag var liten. Kråkan har döpt dem till Yrsa (hästen här på gården som kråkan brukar rida på) och Laban.), sprungit runtrunt i vänster varv och skrikit och tjoat, kramats och pussats och myst en massa.

Kråkan fick en grön pyjamas med små grodfötter på av mormor. Till den hör en liten grön mössa som ser ut som ett grodhuvud. Kråkan fullkomligt älskar den där jamasen!
- Lilla vill ha godajamasen, säger hon varje dag när hon kommer hem från dagis.
Grodamössan har hon på dygnet runt. Utomhus, inomhus och när hon sover. Dessutom kallar hon sig själv för grodan.
- Nu ska godan dåva, säger hon när hon lägger sig i sängen.
- Godan gömmer, säger hon när hon drar täcket över huvudet.

Tänk, det där perfekta lilla barnet har Kärleken och jag skapat. Den där perfekta lilla människan som bara är sig själv och sin egen, så genuin och alldeles oförfalskad. Hon är så rar och omtänksam, blåser på sina kompisar när de ramlar och slår sig på dagis. Klappar på mamman när hon har ont.

Den där lilla människan kan som ingen annan driva sin mor till vansinnets rand. Och oavsett hur arg, ledsen och frustrerad jag kan bli, oavsett om jag skriker, skäller eller gråter, oavsett vad hon gjort eller tänker göra eller kommer att göra i framtiden, så kommer jag alltid alltid att älska den där lilla personen allra mest i hela världen. Det kan inget ändra på.

Tack kosmos!

Efterlysning

Kråkan är ju tokig i Barbapapa. Hon vägrar att sova om hon inte får ha Barbapapapåslakanet och Barbapapakudden. Hon har en stor Barbaskön-saccosäck.

Dessutom har hon två figurer som hon fick ur Kinderägg. De där figurerna är det bästa hon har! Om någon av dem försvinner är det landssorg a la Kim Jong Il. Det var till och med så illa att mormödrarna gick ut till soptunnan, letade upp vår soppåse bland alla de andra soppåsarna och sen rotade de genom hela påsen med sopor i jakt på Barbalala som var försvunnen. (Hon var inte i soporna. Jag hittade henne dagen efter. Under soffan. Det första stället man letar på om man letar efternågot i det här huset. Det visste inte ju inte mormödrarna.)

Nu har jag samlat och annonserat och köpt fler Barbafigurer från Kinderägg. Nu har vi nästan hela familjen! Kråkan ska få figurerna en och en i sin adventskalender.

Men vi saknar två figurer:

  • Barbaskön: Han är liten och svart och hårig. Ofta bär han på konstnärsutensilier.
  • Barbafin: Hon är lila och har ett pärlhalsband runt halsen. Ofta bär hon på en spegel eller en borste.

Barbaskön

 

Barbafin

Om du har någon av dessa figurer så köper jag dem gärna av dig! Du skulle göra en mamma väldigt glad och en kråka alldeles överlycklig!

Maila mig på supersoniczorro krumelur yahoo punkt se och gör vår familj komplett! Tack på förhand.

Slut på meddelandet.