Skit å

För er som kanske undrar hur det gått med min ansökan till tjänsten som radiooperatör så kan jag meddela att det gick ungefär som förväntat – åt fanders. Som allt annat jag företar mig nu för tiden.

Jag duger fan inte ens till radiooperatör!

Tur att jag inte hunnit börja hoppas på allvar, då hade jag blivit väldigt besviken, för jag tror att det där hade varit ett jobb jag gillat väldigt mycket och jag tror jag hade kunnat bli väldigt bra på det.

När blir det min tur?

Jag saknar mina fina arbetskamrater på stora djursjukhuset! Jag saknar patienterna, stressen, adrenalinet, pulsen, utmaningen.

Nu är jag bara mamma hela dagarna.

För er som tycker att jag som arbetslös kan passa på att göra alla de där sakerna jag inte hann med i somras när jag jobbade och pendlade kan jag bara säga: prova att vara mamma åt en 2½-åring ett tag så får ni se hur mycket man får gjort! Livet går i stort sett ut på att minimera skadorna och sanera. Leka barnlekar, sparka boll, laga mat, trösta, springa, kittlas, torka bajs, byta blöjor, snyta näsor, sätta på plåster, tvätta, lirka, tjata, gnälla.

Så, nej, någon tid till att göra saker som JAG vill finns inte.

Nu väntar jag bara på att se hur det går med Kärlekens ansökningar. Får han inte jobben han sökt i Stockholm, så flyttar vi sydvästerut. Jag vill inte, men vi måste.

Kuken fittan rövknull i helvetes förbannade jävla skit! (Ja, det här är MIN blogg och här får jag skriva både kuk och fitta hur ofta jag vill om jag vill!) Just nu gillar jag inte mitt liv särskilt mycket! 2012 kommer gå till historien som världens sämsta år, utom de tre månaderna jag hade jobb. Då mådde jag riktigt, riktigt bra! Då var mitt liv alldeles precis perfekt!

Det är tur att jag har kråkan och Kärleken, annars vet jag inte…

Hoppsan!

Men ser man på IGEN!

Ännu en bärfis! Den här gången satt den på en pinne som trillat ner på gruset. Jag höll på att plocka ekollon och annat skräp som ramlat ner på gruset och jag skulle just kasta pinnen ut i hagen när jag fick syn på bärfisen.

Det är lite svårt att se att det är en bärfis på fotot, den ville inte riktigt sitta still och le mot kameran när jag fotade den.

En TILL bärfis alltså! Hurra! :)