Knuff

Idag har det hänt.

Jag har sett min lilla kråka bli omkullknuffad av ett annat barn. Det andra barnet gjorde det på pin kiv. Hen tog sats, sprang emot kråkan med full fart och knuffade henne i bröstet så hon föll baklänges och rakt in i en dörr.

Jag satt alldeles bredvid och det andra barnets mamma var också där. Barnet i fråga fick en rejäl uppläxning och jag tog hand om kråkan.

Det värsta var sättet kråkan reagerade på. Hon blev alldeles tyst och bara tittade under lugg på det andra barnet. Grät inte, skrek inte. Bara satt still och var tyst och liksom avstängd.

Herregud, mitt hjärta bara sprack, just där och då. KRACK! Det var med väldigt stor möda jag lyckades hålla mina tårar borta. Mitt livliga, gapiga, gåpåiga barn blev bara tyst och som avstängd.

Jag tog upp henne i min famn och satte henne i mitt knä och pratade med henne. Hennes förlamning släppte ganska snabbt.

När det andra barnet försvunnit med sin mamma sa jag till kråkan att: Det var fel av hen att knuffa dig, man ska vara snäll med varandra och inte göra illa varandra. Men OM någon knuffas eller är elak, så ska du säga till en vuxen. Skrik HÖGT och ARGT och om det inte finns någon vuxen där, så får man knuffas tillbaks!

Fuck vända andra kinden till! Inget barn uppfostrat av mig ska bli ett offer och tyst låta någon anna kränka, slå och knuffas!

Frågan är om även jag borde ha sagt något till det andra barnet. För att göra extra tydligt för kråkan att man inte FÅR göra så! Men vad hade den andra mamman sagt då? Hade det hjälpt? Hade barnet i fråga förstått allvaret om någon annan som hen inte känner säger till? För som det var nu stod hen bara och log och fortsatte bråka trots att mamman verkligen tog tag i henom, såg henom i ögonen och bannade. (Stackars mamman, tänker jag! Jag hade skämts ihjäl om kråkan betett sig sådär mot ett annat barn!)

Hur tänker ni om sånt här? Ska man säga till det andra barnet, även om föräldern gör det?