Vintermöblerat

Nu har vi vintermöberat biblioteket (som egentligen bara är ett rum i fil med vardagsrummet där vi har våra böcker, ett par fåtöljer och ett skrivbord).

Den stora vedställningen har kommit in och är fylld med ved. Fåtöljerna och sidobordet är placerat framför kaminen.

Och här sitter jag framför kaminen och läser i skenet av den sjuarmade kandelabern.

Att säga ifrån

Jag frågade på dagis hur kråkan brukar reagera när någon går över hennes gräns. Om någon blir för närgången, bråkar eller tar hennes leksaker.

Jag blev ju lite orolig när hon inte sa ett knyst utan bara tittade under lugg på det andra barnet när hon blev knuffad härom sistens.

Förmodligen blev hon bara förvånad och överraskad av den helt oprovocerade och plötsliga attacken, för föreståndarinnan tycker att kråkan är bra på att säga ifrån.

Om någon kommer för nära, brukar hon gå därifrån. Hon gapar och skriker om någon tar en leksak som hon leker med för tillfället. Våld kunde de inte svara på, eftersom det inte inträffat tidigare. Det här andra barnet är aldrig vålsam på dagis annars. Kanske skulle hen straffa sin mamma för att hon varit borta och lämnat henom på dagis? Jag vet inte.

Det känns skönt att veta att hon säger ifrån! Att hon inte tiger och lider och är en snäll och fin flicka! Gapa, skrik och ta plats! Ta ingen skit!

Det ska jag försöka lära min dotter!

Snark

Jösses, vad trött jag är!

Vet ni hur dåligt man sover av vetskapen att den man älskar ligger på iva med slangar och sladdar överallt och inte får röra sig ur sängen? Inte? Då kan jag berätta att man sover riktigt uselt, om man ens sover över huvudtaget.

Aldrig har sängen känts tommare. Platsen där Kärleken borde ligga blir så påtagligt… TOM. Som ett stort, svart hål som slukar allt, inklusive sömn.

Min älskade, vackra, underbara man!