Antaganden del 2

Här följer en rad antaganden. Igen. Kom ihåg det, det är bara antaganden!

Antag att du blivit avskiljd från en utbildning du går på ditt jobb inom en statlig myndighet för att du sökt (men ännu inte fått) ett nytt jobb.

Antag sedan att utbildningsansvarige kommer till dig och säger att du ändå får fortsätta på utbildningen, eftersom det inte finns någon annan som kan ta din plats.

Antag också att utbildningsansvarige säger att du inte ska ta det hela personligt. Det är en principbeslut och praxis i myndigheten i ditt län att man inte får gå utbildningar eller utgöra någon som helst extra kostnad om man söker ett jobb i ett annat län. Det räcker med att du visar intresse för att eventuellt byta län.

Så, mina damer och herrar.

Antag att detta pågår varje dag i en av Sveriges största myndigheter.

Detta och långt mycket värre saker.

Det här inlägget får jag inte skriva, men vet ni. Det skiter jag i!

Topp 10 – Dag 1

Kommer ni ihåg min Topp 10-utmaning? Idag är det ju den första november, så nu är det dags att börja.

Dag 1 – 10 fakta om mig själv

  1. Jag är emetofob. Dvs jag har spyfobi. Det värsta jag vet är när jag eller någon annan spyr. Jag får ångest och panik bara av tanken på att må illa och kräkas. När jag ser någon som mår illa eller är spyfull, så får jag ångest. På riktigt. Ibland snudd på panikångest.
  2. Jag har vunnit en novelltävling och förstapris var 5000 kr. I samma tävling kom mamma tvåa. Det var på den tiden då vi inte hade samma efternamn, så ingen i juryn visste att vi var släkt.
  3. Jag fyller snart år. På tisdag nästa vecka. Det går bra att skicka presenter redan nu. Det går faktiskt bra att skicka presenter ända fram till jul, men från och med Lucia bör de kallas julklappar istället.
  4. Varje dag när jag hämtar posten väntar jag mig att hitta ett brev från en advokatfirma i brevlådan. I brevet kommer det stå att min pappa är död. Jag har ingen aning om hur eller ens om jag kommer reagera. Jag vet bara att den dagen kommer då det där brevet ligger där…
  5. Jag har ett lite för välutvecklat rättvisepatos. För välutvecklat eftersom jag mår både fysiskt och psykiskt dåligt av orättvisor, fiffel, mygel, båg, korruption och lögner. Därför tittar jag aldrig på nyheterna på tv, lyssnar aldrig på radio eller läser dagstidningar. Jag mår bara rent dåligt av det!
  6. Jag är en teaterapa och längtar i hemlighet tillbaks till tiden då jag spelade teater med teatergruppen Gäddbilen och när jag gick Estetiska programmet på gymnasiet. Min absoluta favoritroll var när jag spelade KrösaMaja i Emil i Lönneberga på en utomhusscen två somrar.
  7. Jag kan inte sova om jag inte lyssnar på talbok. Jag har alltid en hörlur i vänstra örat när jag ska sova. Och eftersom jag har lyssnat på talbok varje kväll och natt i säkert 14 år, så har det blivit som en betingad reflex. Varje gång jag sätter på en talbok, så somnar jag. Så det är kört att lyssna på talbok medan jag kör bil, då blir jag så trött att jag har svårt att hålla mig vaken.
  8. Jag är ingen social människa. Jag vill hellre vara hemma än att gå ut. Om jag fick välja mellan att gå ut med vänner en kväll och att vara hemma och läsa en bok och slumra på soffan, så skulle jag välja det senare alternativet! Sen kan jag tycka om att umgås med vänner också, men jag är hellre hemma.
  9. Jag är en överkänslig människa. Eller högkänslig person, kanske man ska kalla det. Jag blir utmattad av saker som “normala” människor tycker tillhör vardagen. Det är som om det saknas ett filter i min hjärna, jag kan inte stänga av och stänga ute – precis allt tas in. Och det är jobbigt! Jag blir väldigt trött av det. Mycket och höga ljud gör mig stressad, men oftast märker jag det inte förrän efteråt. Efter en dag på stora djursjukhuset är jag oftast helt slut – inte på grund av stressen eller arbetsbördan, utan på grund av alla människor och alla ljud. Oljud ger mig ångest eller gör mig arg. Och i min värld är dammsugaren och köksfläkten eller en bilmotor oljud. Jag är väldigt smärtkänslig och gnyr för minsta lilla. Jag kan “känna på mig” vad andra människor känner – jag är förmodligen väldigt bra på att läsa av andra människor. Ge mig nitton “normala” människor och en psykopat och jag kan peka ut psykopaten inom loppet av en kvart. Oavsett hur bra hen spelar sin roll som “normal”. Välutvecklad psykopatradar, kan man kalla det. Läs mer om högkänslig personlighet här.
  10. Innan jag träffade Kärleken (och även en stund in i vårt förhållande) var jag livrädd för poliser! Jag tyckte det var helt sjukt jobbigt att träffa hans kollegor, särskilt om de hade uniform. Jag vågade knappt titta på Kärleken de gånger han kom hem i uniformen. Jag började gråta första gången jag följde med Kärleken till polishuset. Där var jag ju omgiven av poliser! Den rädslan är helt borta nu, kan jag meddela.