Ujujuj…

… vad jag missköter den här stackars bloggen.

Jag har tagit en bloggsemester, kan man säga.

Sanningen är att jag för det första haft fullt upp hemma hos mor och desutom drabbades både jag och kråkan av svårtartad sömnsjuka medan vi var där. Jag kunde sova 15 timmar per dygn och ändå sitta och nicka och ha svårt att hålla mig vaken. Kråkan somnade i Parterns famn, inom loppet av två sekunder medan hon vilade efter en vildsint dans. Dessutom somnade hon sittande bredvid mig i soffan. Det har aldrig, jag menar det – ALDRIG, tidigare hänt! Inte på 2½ år har hon sovit någon annanstans än i sin säng eller i vagnen.

Och när hon somnade i soffan var det stört omöjligt för mig att få henne att vara vaken när hon sovit en halvtimme. Hon bara grät och ville fortsätta sova. Så det var bara att fixa iordning välling, läsa saga, borsta tänderna och hopp i säng klockan 18. (Hon somnade 17.20) Den natten var lite upp och ner måste jag säga. Hon vaknade naturligtvis vid midnatt och var sen vaken till 3 på morgonen. Men sen sov hon till 8. Och inte var det en massa stök heller. Vi sov i samma rum och hon låg i sin säng och småpratade, krafsade på sänggaveln, sparkade lite, ville att vi skulle byta blöja, ville att jag skulle fixa kudden som var knölig.

Vad vi gjort mer i Västsverige? Tja, vi har hälsat på hos Morbror, Lillan, Abbe och Moster. En dag kom Moster H dit också (Svägerskans syster) och eftersom hon är frisör, så klippte hon kråkans hår. Mycket välbehövligt!

En dag följde vi med Lillan och Abbe till Leklandet. Fullt ös, medvetslös!

Vi har hälsat på Bästvännen aka Gudmor, Lininsen och Pocken och deras pappa. Vi gick till en lekpark tillsammans och kråkan gungade i säkert en timme. Sen bjöds det på korv och makaroner och barnet åt som om hon aldrig sett mat förr.

Vi har även fikat med min exman som kråkan tyckte var en helt okej lekfarbror. Vi fikade på ett väldigt bra fik i grannstaden där hela övervåningen är ett lekrum fullt med leksaker och en rutschkana, vaxdukar på borden och även små barnbord. Sånt gillas! Mycket!

Jag har ju fyllt år också och jag fick ett presentkort på ett frisörbesök. Snacka om välbehövligt!

Så nu är jag rödhårig igen. Mycket!

Tyvärr så har min telefon kajkat ihop fullständigt efter en uppdatering, så jag kan inte lägga ut några bilder än. Men det kommer väl vad det lider. Jag måste bara orka föra över alla bilder till datorn, kopiera alla kontakter och telefonnummer, skriva ner alla lösen till alla appar och sen fabriskåterställa eländet och sen lägga tillbaks allt igen.

S U C K!

Jo, jobbat har jag ju gjort också. Bara lite, men ändå. Lite inhopp sådär.

Idag har de haft pyjamasparty på kråkans förskola. Det var mycket poppis! Det var en kråka som var väldigt entusiastisk! Alla barnen hade på sig pyjamas, även pedagogerna, och det bjöds på popcorn, de såg på Babblarna-filmen ungefär tio gånger och de dansade.

Tyvärr slutade dagen riktigt dåligt. När Kärleken hämtade kråkan och hon fått på sig alla kläder kom en annan stressad förälder för att hämta sitt barn. Hen pratade i mobiltelefon och såg väl inte kråkan och släppte igen den tunga ytterdörren rakt på kråkans tumme.

Herregud, det måste gjort så satans ont! Det gjorde så ont att hon inte ens kunde skrika, hon stod bara och kippade efter andan! Herregud, stackars lilla älskade barn!

Det lär ju bli en blånagel, det hade liksom spruckit längst ner vid nagelbandet och kommit ut blod från mellan nageln och nagelbandet. Hon har riktigt ont och har gråtit flera gånger under eftermiddagen och kvällen. Hon fick Ipren innan sängdags.

Imorgon får jag nog ringa vårdcentralen så de får titta på den där lilla tummen. Hon använder den inte. Tänk om den blivit alldeles krossad? Uff, jag vet inte om jag vill ta av plåstret och titta imorgon, jag kommer säkert svimma av åsynen.

Föräldern märkte inget och låtsades som ingenting när Kärleken gick in på dagis igen för att hämta plåster och berätta för pedagogerna vad som hänt (föräldern stod bredvid). Kärleken är inte helt säker på vad det var som hände, han såg det inte själv, men det finns liksom inte så många andra scenarion. Men eftersom han inte sett det hända, så gick han inte på föräldern i fråga. Jag undrar hur jag reagerat…

Lilla älskade tummen! Tänk att det kan göra så ont i en när ens barn har ont! Jag vill inte ens föreställa mig hur det känns för föräldrar med riktigt sjuka barn. Jag skulle gå under, men ändå stå ut för att jag måste. Förmodligen.

Men nu är det bara en tumme och det dör man inte av, även om det gör jäkligt ont!

Nu ska jag försöka bättra mig med uppdateringarna också!

Hej så länge!