Om idag

Idag fyller jag inte alls år. Det gjorde jag däremot förra veckan när jag var hemma hos mor.

Kärleken är väldigt noga med födelsedagar. Ja, det är ju jag med. När det gäller andra än mig själv, vill säga. Visst är det kul med något litet extra dagen man fyller år, men det behöver liksom inte regna mamma från himlen och himlens alla änglar behöver inte putsa upp sina guldtrumpeter för att hylla mig.

Kaffe på sängen duger alldeles utmärkt!

Men Kärleken vill fira och då får han göra det :) Jag tänker inte hindra honom!

Vi har utsett dagen idag till alternativ födelsedag (och morgondagen till alternativ Fars Dag).

Så jag vaknade i morse av skönsång och frukost på sängen. (Jag hade inte sovit många timmar eftersom kråkan kräktes fyra gånger under bara några timmar och jag tvättade, hängde tvätt, slängde in ny tvätt, tröstade, bytta blöja, bytte jamasar och låg och angstade till framåt småtimmarna.)

Jag fick även två paket på sängen. Ett från kråkan och ett från bästvännen. När jag skulle öppna kråkans paket sa jag:
- Åh, vilket fint paket! Undrar vad det kan vara i det här paketet!
Kråkan svarade tjänstvilligt;
- De e mammas tofflor i ketet!
Jahaja, så bra! Nya tofflor?! Ååååh! Vad bra! Mina mysraggisar som har stora hål i sig!

I paketet från bästvännen var det lyxig duschkräm, hudkräm och nagelfilar!

Jag trodde ju att det var firandet, så döm om min förvåning när jag kom ner till vardagsrummet och det bara dräller av paket, blommor och en alldeles underbar tårta!

Högst upp på traven av paket låg en ordbok.
- Varför ligger den där? frågade jag Kärleken.
- Din mamma sa att jag skulle lägga fram den boken, så då gjorde jag det.
Jaha, en ordbok från -77…
Jag öppnade boken och däri låg ett kuvert. Ja, från mamma såklart. I kuvertet fanns ett kort med en hälsning som gjorde mig tårögd. Det var även ett visst… monetärt.. innehåll i kortet. Det där hade mamma fixat med när de var här uppe och hälsade på.

Som om det inte räckte med alla presenter jag fick när jag var där nere? Och som om det inte räckte med alla tusenlappar de lade ner på oss när de var här och hälsade på?!

Tack, mamma! Tack! Jag älskar dig!

Ja, så var där ett kort och ett paket från svärmor och svärfar. I paketet fanns en ny vattenkokare. Som jag önskat mig! Som är SÅ välbehövligt då vår gamla vattenkokare, köpt på ÖoB för 99 kr år 2003, gick hädan för snart ett år sedan och jag saknat en ny sedan dess. Den var inte bara hett önskad och efterlängtad, den var dessutom snygg OCH snabb!

Sen fanns det två stooora paket från Kärleken.

Det ena innehöll något som jag också hett önskat mig och tjatat om det senaste året; en egen OnePiece! Det andra paketet innehöll något som jag också längtat hett efter och tjatat om i flera månader; en underbar ryamatta! (Jaja, jag får ju knyta den själv, det är ju (mer än) halva nöjet!)

Rosorna är alldeles fantastiska och tårtan var inte bara fin att se på, den smälte dessutom i munnen!

Alltså, vilken dag! Jag kommer ha svårt att toppa den imorgon på vår alternativa Fars Dag! (Det kommer jag inte lyckas med, så det är ingen idé jag ens försöker.) När kvällen kom slet jag av mig alla mina kläder, kröp in i min OnePiece, krängde på mig tofflorna, kokade en mugg te och började knyta min underbara ryamatta medan jag lyssnade på talbok.

Synd bara att kråkan varit hängig och sjuk. Febrig och trött och slö. Hon har suttit eller legat i soffan och glott på tv eller sovit hela dagen. Hon har druckit kanske två glas saft på hela dagen. Ätit 1½ pepparkaka.

Sen åkte jag och veckohandlade och köpte ett helt paket Piggelinglassar till henne. Så hon åt två såna också. (Lite Proviva och väldigt mycket handsprit köpte jag också. Oklart om det hjälper, men det lär åtminstone inte skada.)

Och till middag fick hon faktiskt ner nästan en hel potatisbulle!

Hon är fortfarande het som en liten kamin, men inte kräkts sen tidigt i morse, så imorgon kommer hon nog vara sitt gamla vanliga jag igen. Då, när antingen jag eller Kärleken kommer ligga med huvudet i hinken. Har vi riktig tur kommer vi ligga med varsin hink.

Det är alltid lika kul att få göra bekantskap med Herr Calici varje höst/vinter! *ironi* (Jo, för det viruset måste vara av hankön, se bara på hur världen ser ut – vilket kön ställer till med mest skit i världen? Inte fan är det snippfolket i alla fulla fall!)

Ämen seriöst!

Idag (eller igår – det är ju faktiskt efter midnatt) var vi till vårdcentralen med kråkans tumme. Jag ville bara att någon som kan nåt om tummar skulle titta på den där lilla mosade saken. (Hade det rört sig om klor eller tår på hund eller katt, så hade jag inte varit ens en hundradel så sjåpig. Jag trodde på allvar att jag skulle svimma när jag tog av plåstret idag och det såg inte ens särskilt hemskt ut. Men det är mitt baaarn!)

 Hur som helst tittade en distriktssköterska på tummen och hon var inte orolig alls. Eventuellt kommer kråkan att tappa nageln, men ingen fraktur och bra rörlighet i tummen. Nu ska vi bara se till att såret håller sig hyfsat rent, så det inte blir infekterat till råga på allt… Hålla små kråkfingrar rena, alltså…

När vi hämtade kråkis från dagis stod det “Det går magsjuka på avdelningen” med stora bokstäver på anslagstavlan i hallen.

Oh joy, tänkte jag. Tur att det är helg och att kråkis inte ska tillbaks förrän på tisdag.

Så tänkte vi inte mer på det.

Inte förrän vid 23-tiden ikväll när kråkan vvaknar och kaskadkräks i hela sängen, på pyjamasen och på Lakrits.

Jaha. Bara att riva ur allt och slänga i tvättmaskinen, byta pyjamas, trösta ledsen kråka, torka av Lakrits hjälpligt.

Barnet hade just somnat om och sen var det färdigt igen. Tyvärr hann hon inte sätta sig upp den gången, så hela håret blev fullt.

Samma visa en gång till. Lakrits klarade sig, men Pino får åka tvättmaskin imorgon.

Jag tvättar händerna och tvättar och gnuggar och gnor och stoppar typ inget i munnen och håller andan när jag är i närheten av kräks. Men det kommer ju inte hjälpa. Om max 48 timmar kommer jag ligga med huvudet i hinken.

Jaja, det är ju vår vanliga tur den här hösten… Hösten (eller snarare året) då allt, precis ALLT, går åt helvete.

Nåja, en magsjuka är en magsjuka. Jag tycker bara synd om kråkan som först ramlar med munnen före rakt in i en pall, sen klämmer tummen i en dörr och ett dygn senare får kräksjuka. Stackars, stackars mammas gullhöna!

När vi var på vårdcentralen fick hon ett kaninplåster på andra tummen och en bokmärke med Byggare Bob på. När vi var på väg till bilen utbrast kråkan. “Vicken fnäll dottoj!”

Älskade lilla barn!

Till råga på allt hade några barn byggt en trädkoja i ett träd precis vid vårdcentralen. Men enligt kråkan var det ju Mamma Mus koja! Såklart! Vilken lycka! Tänk att få se Mamma Mus koja!

Nej, jag får väl bara gå och lägga mig. Det lär nog bli några fler kräkvändor i natt. Och jag mår illa och blir skakig och får hjärtklappning vid tanken på det. (När jag väl står där och tröstar och torkar kan jag hålla det ifrån mig, jag vill ju inte överföra min emetofobi på kråkan!)