Vardag

Vardagen har infunnit sig. Kärleken har börjat jobba, Kråkan har börjat på dagis (tyvärr bara 15 timmar/vecka, hon skulle behöva mer! Hon tycker det är aptrist att vara hemma med morsan och en spädis!).

På måndagar och fredagar är Kråkan hemma. Måndagarna brukar vi hänga på öppna förskolan. På fredagarna brukar vi bara vara hemma. Eller så åker vi till bibblan eller ut på stan och fikar eller nåt.

Trollet äter och sover mest. Det är lite stökigt i magen, hon sväljer såna enorma mängder med luft när hon ammar. Vi har försökt en himla massa saker och visst har det blivit bättre. Nu ammas hon sittande upprätt och hon får Minifom. Har försökt att ta pauser i ammandet också, men då skriks det så hemskt att jag blir lomhörd och trollet sväljer ännu mer luft.

Förra veckan var det sjukstuga här hemma när de ringde från dagis och berättade att kråkan kräkts över matbordet. Då var det synd om stackarn! Hög feber och hon ville inte ens ha saft, kräktes upp glassarna hon fick i sig. Tack och lov klarade både Kärleken och jag oss, men trollet blev också sjuk. Dock inte alls lika sjuk som kråkan. Hon kräktes en dag och hade magknip, men ingen feber och var pigg hela tiden.

Nätterna är väl “sådär”. Trollet väsnas en del, stånkar, stönar, knorrar och bräker som ett litet får. Kärleken får lov att sova på soffan eller inne hos kråkan. Jag sover med en talbok i hörlurar – vaknar hon och skriker så vaknar jag ändå. Och vaknar gör hon ibland en gång i timmen, ibland sover hon 3-4 timmar. Jag får alldeles för lite sömn och väldigt upphackad, men än så länge går det bra.

Kråkan är en väldigt bra och tålmodig storasyster. Visst gnälls och bråkas ibland, men det är mycket lindrigare än befarat. Hon tycker det är trist när trollet vill ha mat när vi håller på med något och måste avbryta och det är ju inte så konstigt. Annars är det inga större problem.

Mitt största problem just nu är en bedrövlig huvudvärk som jag haft sen jag kom hem från BB. Tre veckor nu. Jag äter fulldos Alvedon och det hjälper inte. Jag får massage, masserar mig själv och sjukgymnastiserar utan framgång. På fredag har jag fått en läkartid. Kul att komma till doktorn med två barn… Och sen ska vi till familjerätten där Kärleken ska erkänna sitt faderskap :)

Tja, det är väl så vardagen ser ut. Ungefär.