Schysst!

När jag satt och beklagade mig över hur hemskt det skulle bli att köra hem efter jobbet kom några av de där schemamänniskorna på att jag ju faktiskt kunde kompa ut. Det var helt dött på akuten, det var helt dött i telefonerna och vi var två akutveterinärer.

Det säger man ju inte nej till, trots att jag inte har samlat ihop så många komptimmar än sedan semestern. Nåja, lite mindre i kassan, men större chans att överleva hemfärden i dagsljus. Så jag grävde fram min bil ur snömassorna kl 13.30 och styrde min kosa hemåt. Det tog en timme och 45 minuter att ta sig hem, ungefär en halvtimme längre än vanligt.

Nu har jag sovit på soffan. De säger att man ska bli piggare från och med för ett par veckor sedan, men jag blir bara med och mer utmattad. Ibland klarar jag inte ens av att stå upp i mer än en minut, då håller jag på och tuppar av. Jag klarade inte av att följa med Kärleken och köpa pizza nu, för jag höll på att falla ihop bara av att gå mellan vardagsrummet och hallen. Är det normalt? Ska det vara såhär?

Jag är så trött att jag gråter varenda dag, trots att jag sovit som en stock på natten, gått och lagt mig tidigt, ätit ordentligt, gjort allt det där som man ska göra. Jag är mer än trött, jag är helt och hållet utmattad och Kärleken får dra det största lasset här hemma. Nu plockade jag ur diskmaskinen och blev så matt att jag fick lägga mig i soffan. Det är fan inte kul att ha det så!

Idag går jag in i 15e veckan. Om exakt 6 månader är det tänkt att Minimys ska komma. Jag längtar! :) (Och då kommer tröttheten vara total pga vaknätter :) )

5 reaktion på “Schysst!

  1. Linda >> Helst sjukt, var ordet, sa Bull!

    Mia >> Näpp, 124 för en vecka sen. Sköldkörtelvärden också ua. CRP <8. Så det är inget fysiskt fel på mig. Det är bara Minimys som dränerar mig på all kraft och ork.

  2. Jag var också helt jäkla däckad… Inte så kul. Och har aldrig haft en så intensiv period på jobbet som när jag mådde som mest illa och var som tröttast, plus att jag var ensam och hade jour vartannat dygn o varannan helg… Det är inte förrän nu i v 30 som jag börjar känna att koman börjar ge med sig, men jag är ju fortfarande skittrött! Mkt jobbigt. Man trodde liksom att man skulle stråla och vara så lycklig, och så har man mest känt sig som ett lik med trassligt hår! :-) Hade kunnat sova 30 timmar per dygn.

  3. Uff, stackare! Jag hade aldrig klarat av att jobba på distrikt de här veckorna! Det konstigaste är att jag är mycket tröttare nu än vad jag var när man ska vara som tröttast, dvs i första trimestern. Då mådde jag bara som en räv med terminal rabies. Nu i andra trimestern ska ju vara den bästa tiden då symtomen som trötthet och illamående ska försvinna. Bah, säger jag bara! BAH! *gäspar och klipper med ögonen*

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>