Det lackar…

… mot jul, minst sagt.

Imorgon när jag kommer från jobbet åker vi direkt till Jämtland. Vi ska gå på Teas och Tildes begravning. Det känns bara helt fel! Jag har fortfarande inte förstått, kommer aldrig att förstå. Det känns helt absurt att stryka Tea från listan med personer att skicka paket och julhälsning till. Tea skulle ju klappa på bebismagen! Jag hade Tea i åtanke när jag funderade över gudmor/fadder till Minimys. Och nu ska vi gå på hennes begravning… Det är fel! Inte rätt på en fläck!

Jag åker tåg hem på söndag, men Kärleken stannar kvar i Jämtland hos sina föräldrar över jul. Själv ska jag jobba måndag och tisdag nästa vecka. Efter jobbet på tisdag (jag jobbar kväll) sätter jag mig i bilen och kör ner till västsverige där jag ska fira jul. Det känns ändå bättre att köra sent på kvällen än dagtid dagen innan julafton.

Det blir en annorlunda jul för oss i år. Vi ska nämligen slå ihop vår familjs firande med Svägerskans familjs firande, allt för att Lillan och hennes kusin (4 dagar yngre än Lillan) ska få ut så mycket som möjligt av julen. Så i år blir vi 13 pers med barnen, mot i vanliga fall 4-5 pers. Det ska bli jättekul! Särskilt roligt ska det bli att ha en riktig tomte till barnen. Det är Exmannen som ska agera tomte.

På måndagen den 28 dec åker jag tidigt från västsverige, eftersom jag jobbar kväll den dagen. Jag sover över på jobbet (eftersom jag börjar tidigt på tisdagen) och åker till Uppsala den 29e efter jobbet. Sen på onsdagen den 30e tar jag morgontåget till Jämtland. Första klass, faktiskt, eftersom det av någon outgrundlig anledning var billigare med förstaklassbiljetter än med andraklassdito.

Nyår firas i Jämtland, men redan på nyårsdagen tar vi bilen ner till Uppsala igen, eftersom Kärleken måste jobba.

Så det blir ett evigt resande den närmsta tiden. Jag hoppas att jag orkar.

Idag har vi varit hos barnmorskan igen. Det var ganska meningslöst, måste jag säga. Vi fick inte lyssna på Minimys hjärta, alla blodprover är redan tagna. Jag fick lämna lite urin, bara. Och så fick vi en tid för rutinultraljud 13 januari och en tid för nytt besök hos barnmorskan  mars.

Vad konstigt det måste kännas för de som inte har tillgång till ultraljud på jobbet och som inte gjort CUB-test. Om de kommit så långt som jag i graviditeten och faktiskt inte är säkra på att fostret lever. Jag vet ju att Minimys lever, i alla fall gjorde h*n det för en vecka sedan. Min graviditet har inte bekräftats på något sätt hos mvc, inget blodprov, inget kissprov, ingen gynundersökning, inget lyssnande på hjärtljud. Rent krasst skulle jag bara kunnat hitta på att jag är gravid (varför i hela friden någon nu skulle komma på tanken att göra det?). Jag tycker i alla fall att det är konstigt att inte bekräfta att fostret lever. Visst är det ovanligt att fostret är dött när man kommit förbi de kritiska veckorna utan några problem, men det förekommer ju faktiskt. Jag har vänner som råkat ut för det, det upptäcktes först på rutinultraljudet och då hade fostret varit dött i många veckor. Fruktansvärda tanke!

Barnmorskan var dock en smula bekymrad över min extrema trötthet. Hon kollade i sina papper och alla blodvärden är normala, inklusive CRP och thyroideastatus. Lite lågt blodtryck, men inte lägre än vad som är normalt för mig.

Men vi får väl se hur det känns efter ledigheterna kring jul och nyår. Blir jag inte piggare, så tyckte hon att jag skulle höra av mig och få en läkartid för en eventuell sjukskrivning. Det är ju inte så bra att vara så matt och pendla 20 mil varje dag, vem vet vad som kan hända när man sitter där bakom ratten (men jag är så på spänn när jag kör bil att det inte är någon risk att jag somnar). Å andra sidan blir jag ju inte piggare av att ligga hemma och ynka heller.

Och i mars blir jag kanske arbetslös. Då har jag all tid i världen att sova och vila. Och pyssla med huset :)

3 reaktion på “Det lackar…

  1. Jag skickar massr av omtankar och styrka till dig idag! Svårt att förstå och så tyst i cyberrymden nu.

  2. Alexandra >> Det är helt obegripligt och jag undrar om det någonsin går att förstå

    Smulan >> Ja, nu är jag i Uppsala igen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>