Livstecken

Jorå, jag lever. Har legat däckad i förkylning halva veckan. Det var en ovanligt elakartad form av mancold som drabbde mig. Jag är förkyld så otroligt sällan, det brukar gå många år mellan varven, att jag blir helt sänkt när det väl är dags.

Så jag har mest legat på soffan och snörvlat och hostat och knaprat Alvedon för att hålla febern nere. Stackars Minimys måste ha blivit kokt där inne. Nässprayen är min allra bästa vän!

För övrigt njuter jag av livet på landet. I tisdags när jag var ute en kort sväng för att gå ner till landsvägen där vi har vår brevlåda sken solen och snön gnistrade. Fåglarna kvittrade och åt på talgbollen vi hängt upp. Jag la in lite trädgårdsprylar i vedboden och stod sen bara och lyssnade på tystnaden. Tänk bara en sån sak som att ha ett rött litet uthus att stänga dörren till!

Och igår när det snöstormade som värst tände jag i kaminen och satt i fåtöljen framför kaminen och läste och lyssnade på knastrandet och klappade på Minimys. Ute i trädet var det en hel svärm av domherrar och i hagen satt en liten hare under ett träd.

Och tänk att man kan bli så lycklig över så lite som att få två kubikmeter ved levererad till dörren till ett bra pris av en snäll gubbe från granngården.

Och lika olycklig blir man när man ställt in all skönlitteratur i bokhyllorna i bokstavsordning och allt är prydligt och fint, ända tills man bland alla kartonger hittar ännu en kartong skönlitteratur. Major omflyttningar i bokhyllan.

Olycklig blir man också när man till sist köpt de där två extra bokhyllorna som vi behöver och ställer in dem i biblioteket och allt är jättefint på alla sätt och vis. Ända tills man inser att de två bokhyllorna som man redan fyllt på med ungefär 200 kg böcker står ca 25 cm för långt till vänster, så att det är glapp mellan de tomma och de fulla bokhyllorna. Och nej, man kan inte flytta de tomma, eftersom de går i ett hörn. Bah! När mina bihålor slutar värka får jag vackert lyfta ur alla hundratals kilo med böcker, flytta på bokhyllorna och sen lasta in allt igen.

Men nu är biblioteket i princip klart. Vi har konstaterat att vi har för lite böcker. Det är en bokhylla som nästan är helt tom. Tur då att Kärleken har sisådär tre kartonger böcker i Jämtland.

I helgen ska vi ta itu med sovrummet, måste få in kläder i byråer, jag har två par byxor och några tröjor som jag alternerar mellan, resten ligger nånstans i nån sopsäck. Vi måste tvätta ofta när det är så. Smart som jag var lade jag iaf alla underkläder överst i en säck, så rena underkläder har jag.

Så ska tavlor och gardiner upp och vi måste ha ett nytt köksbord och jag önskar mig två gungstolar (en till biblioteket och en till Minimys rum) och en kökssoffa.

Förut var Minimys mest aktiva tid på kvällen när jag skulle sova. Nu tycker barnet att 05.30 är en utmärkt tid att vakna och göra morgongympa. Igår morse var jag nästan rädd att barnet drabbats av epileptiska kramper där inne i magen, det var sånt liv där inne att sängen hoppade.

Mer nässpray behövs och sen ska jag ta itu med att ringa provsvar som legat till sig under min bortavaro. Efter idag har jag 13 arbetsdagar kvar, sen är jag arbetslös i 1½ månad innan jag förhoppningsvis får havandeskapspeng. Såvida jag inte får det där viket som jag inte hört ett ljud av.

2 reaktion på “Livstecken

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>