Näst sista dagen

Idag var det någon person hemma hos oss och aktiverade vårat telefonjack för ADSL. Imorgon kommer internetbolaget och kopplar in internet. Jag hoppas att det fungerar sen. Men jag är skeptisk.

Minimys har hittat på en ny lek där inne i magen. Jag förstår det lilla barnet, det måste vara dödstrist där inne. Den nya leken kallar vi för “jordbävning”. Den går till så att Mini lägger sig med huvudet på min vänstra sida, sätter sedan igång och fäktar med alla armar och ben för allt vad tygen håller. Länge, hårt och mycket. Det känns helt knäppt. Det ser helt knäppt ut. Som om det är jordbävning där inne. Vi har ett mycket busigt och läraktigt barn. Lär sig nya saker varje dag.

Som att stå med fötterna på min ryggrad och huvudet mot min bukvägg. Och sen pressa så hårt det går. Då får man knacka det lilla barnet på huvudet och snällt be om lite respit innan magmusklerna brister och Mini ploppar ut den vägen.

De första 14 veckorna av graviditeten var vidriga. Fram till vecka 19 var det jobbigt. Nu är det bara mysigt. Trots den dåliga sömnen, tröttheten, det faktum att jag blivit dum i huvudet och klumpig, att jag ibland tappar balansen när jag glömmer bort att jag blivit framtung. Och att jag flåsar som om jag sprungit långt och snabbt bara av att gå upp en trappa. Och inte orkar bära eller lyfta särskilt mycket.

Men det är så gudomligt mysigt att sitta framför kaminen med en bok i ena näven och den andra handen på magen och nynna på en vaggvisa medan Mini har sina sprattelfnatt. Om det vore såhär hela graviditeten, skulle jag kunna tänka mig att vara gravid jämt.

Bror och svägerska kommer inte på fredag :(   Det ska bli riktigt busväder här imorgon och man bör nog inte ge sig ut i trafiken om man inte måste. Dessutom har bror och Lillan varit magsjuka och igår var det svägerskans tur. Kräksjuka klarar jag mig utan, tack. Jag har kräkts alldeles tillräckligt under den här graviditeten!

Frågan är dock om jag klarar mig. Jag sitter här på min lunch och mår apa, kväljningarna kommer och går. Yrseln är ganska konstant. Raglar omkring i korridorerna med en hand i väggen, för säkerhets skull.

Vore just typiskt om jag blev sjuk den sista dagen på jobbet (som ju är imorgon).

Nu ska jag snart gå ner och ta itu med akutpatienterna. Det blir nog bra, det här.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>