Sammandragningar

Den senaste tiden har jag sovit så himla dåligt. Haft svårt att somna, vaknat tusen gånger varje natt av svettningar, drömmar, kramp i vaderna, ont i bäckenet, måste upp och kissa, Minimys sparkas. Och tidigt, tidigt har jag varit vaken för dagen, men legat kvar i sängen på pin kiv. För att jag vägrar gå upp innan tuppen när jag inte behöver.

Igår gjorde jag inte många knop. Det snöade ute och Kärleken sov. Jag hängde framför dumburken. Förlorade 100 i ranking på Betapet. Reflekterade över att Minimys hållt sig väldigt lugn de senaste dagarna. Inte alls rört sig lika mycket som vanligt. Det brukar vara rena rama kriget där inne på mornarna, men de senaste dagarna har det bara varit någon enstaka lam liten spark.

Och eftersom jag just läst en bok där det stod att man ska höra av sig om det är något annorlunda med hur bebisen rör sig, så ringde jag förlossningen. De tyckte jag skulle komma in och kolla upp det. I 99% av fallen är det “falsk alarm”, men det är inte roligt om det inte är det och man inte gör något åt det. Jag var inte direkt orolig, mer lite fundersam.

Men eftersom vi ändå skulle in till stan för att köpa en bärsele som vi hittat på Blocket, kunde vi lika gärna ta “svängen förbi” förlossningen.

Så vi köpte vår bärsele, åkte till förlossningen och fick träffa en rar barnmorska som kopplade på en CTG som jag fick ligga med i 20 minuter eller så. Då blev det livat där inne i magen vill jag lova. De där dosorna bara hoppade på magen. Hehe, hyfsat pinsamt.

Barnmorskan blev dock bekymrad när hon satt där ute i “kontrollrummet” och tittade på min kurva. Jag har ju så förfärligt mycket sammandragningar. De är täta, regelbundna och starka. Så har det ju varit i 2-3 veckor eller så. Inte tänkt så mycket på det, mer än att det är obehagligt. Ont gör de inte. Barnmorskan undrade hur det kändes, om det gjorde ont. Nääe, jag känner dem, men ont gör det inte.

Vi låg där och tittade på mina sammandragningar som kom varannan, var tredje minut, tittade på Minis puls och på när Mini rörde sig. Skrattade lite åt dumma skämt. Hoppades att jag inte skulle behöva stanna kvar. Så kom doktorn. Han hade också sett min kurva ute i kontrollrummet och trodde jag höll på att föda, det såg så ut på kurvan tyckte han. Men när han kom in mitt under ett av våra skrattanfall insåg han att så inte var fallet.

Vi tittade på Minimys där inne i magen. H*n låg och sög på sin ena hand. Hur gulligt som helst. Mammas och pappas lilla sötnos! H*n sparkade duktigt på doktorn när han petade på en fot. Det var lagom med vatten där inne och hjärtat pickade på bra. Mini hade nog bara sovit räv de senaste dagarna.

Så skulle det tittas på livmodertapp. Av med byxorna, på med starka lampan och in med instrumenten. Allt såg fint ut på den fronten också. Stängd, hård, lång, bakåtriktad. Ingen fara på taket, Mini hade inte tänkt komma ut än på ett tag. Låter fint, tycker jag.

Kärleken tyckte det kändes lite bisarrt att vara med i samma rum när en annan man inspekterade mitt underrede. Själv reflekterade jag inte ens över det. Att det var en man, alltså. Känns bra, faktiskt. För några år sedan hade jag antingen vägrat eller fått fullständig panik och zoomat ut och gått ut ur mig själv.

Det var en bra upplevelse att vara på förlossningen. Nästa gång jag kommer dit i annat syfte än på studiebesök, ska CTG-kurvan se likadan ut, men då ska det göra ont. Och det ska ske tidigast om 7 veckor eller så. Då bestämmer vi det.

Idag har jag fullt schema. Ska snart åka in till stan, handla lite mer nödvändiga bebisprylar, gå på föräldragrupp, storhandla och sen ska vi åka till Morgongåva och kolla på en bil när Kärleken slutat jobbet.

8 reaktion på “Sammandragningar

  1. 7 veckor är ju helt galet snart! men beräknat datum var väl ännu lite längre fram? som Linnea sa: Kniiiip!! :)

  2. Bärsele – like
    Sammandragningar – olike
    Nästa gång på förlossningen – like!
    Handla mer bebisprylar – like
    Få titta på bebisen IGEN – like like!

  3. Maria >> Beräknat datum är om 71 dagar. Men imorgon onsdag går jag in i vecka 31 (eller 30+0 om man hellre vill det) och bebisen är färdig i magen från vecka 37+0 (dvs vecka 38). Alltså 7 veckor. Sen kan det dröja ända till v 42 innan det är dags, men det får vi hoppas att jag slipper.

    Idisen >> Håller med på samtliga punkter :D

  4. Min brorsdotter bor i Morgongåva :)
    Att du har så mycket sammandraganingar! Jag fick det 3 månader innan Sara föddes. Blev sjukskriven. Jobbade på Thoraxintensiven då. Kändes skönt faktiskt.
    Kram.

  5. Aha, då kanske hon vet vad Morgongåva bildepå har för rykte. Är de schyssta? Vågar man köpa en bil därifrån eller blir man lurad?

    Hade jag inte varit arbetslös, så hade jag garanterat blivit sjukskriven, läkaren frågade. Det är hyfsat irriterande och obehagligt med sammandragningar var tredje minut dygnet runt, oavsett vad jag gör eller inte gör.
    Kramkram

  6. Tyvärr tror jag hon har noll koll när det gäller bildepån. Varför jag tror det beror på att hon är 20 år och inte har det intresset :)
    Hon pluggar till lärare inne i Uppsala och i Morgongåva var det billiga lägenheten. Bra att det bostadsalternativet fanns.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>