Familjen Krympling

Idag är ingen bra dag!

Igår vankade jag omkring i affärer hela dagen medan Kärleken opererades på Ackis. Operationen blev framflyttad och framflyttad, så när han väl var vaken efter narkosen var det kväll. Och jag hade inte ätit något på hela dagen, vi skulle ju äta hemma. Men vi kom inte iväg från Ackis förrän runt 20. Då hade jag hungerkramper i magen. Och ont så ända in i hoppsan i bäckenet. Inte glad någonstans!

Vi åt på Max.

Kärleken var yrslig av all smärtis och narkos och har ett gigantiskt gips.

I natt har han haft ont. Han fick inte med sig någon smärtlindring hem. Han har överdoserat Alvedon utan effekt. Han har knappt sovit.

I natt har jag haft ont. Jag har ingen smärtis att ta, mer än Alvedon. Och då kan jag lika gärna låta bli. Paracetamol förslår liksom inte när ben skaver mot ben. Jag har knappt sovit.

Idag har mitt bäcken officiellt totalhavererat. Jag grinar av smärta. Kärleken har förbannat ont, men nu ska vi åka till apoteket och hämta ut smärtis som han fick utskrivet efter att ha pratat med kirurgen som opererade igår.

Tummen såg värre ut irl än vad den gjorde på röntgen. Det var i princip bara skit kvar av metacarpalben 1. Diverse stift och plattor och sjukskrivning till att börja med i sex veckor. Kanske blir han hemma tills att Mini kommer? Det är ju sisådär 8 veckor kvar… Eller exakt 2 månader om man tittar på datumet.

Ikväll ska vi på profylaxkurs. Det ska i alla fall bli kul. Men jag vill baka, kratta upp de sista löven, pyssla med Minis saker, städa.

Den ena kan inte gå, den andre är enarmad. Och idag är det två år sedan Ella, min älskade Ellabrun, fick somna in. Jag saknar varenda dag!

Idag är ingen bra dag!

4 reaktion på “Familjen Krympling

  1. Ja fyfan den där jävla smärtan alltså. Vilket evolutionärt felslut. Försök bita dig fast i att den klingar av sedan, och du har inte så länge kvar. Mitt bäcken sa KRACKVONHELVETE redan i v 21. Hey ho

  2. Boman >> Ja, det är en himla tur! :)

    Mården >> Fifan för att gå med detta från vecka 21. Då hade jag hängt mig i närmsta träd eller nåt. Jag tycker ändå att jag är hyfsat lyckligt lottad. Det är bara vissa dagar som det totalhavererar, andra dagar kan jag faktiskt ta mig fram, om än långsamt med mycket möda och stort besvär. Idag skulle jag kunna tänka mig att kratta lite löv och kanske baka en kaka och jag tror det skulle gå bra.
    Svägerskan blev sjukskriven från vecka 15 eller nåt, hon kunde inte ta sig till brevlådan utanför ytterdörren på 6 månader. Prima liv… :|

  3. Stackars er!! Okul. Men oj vad snart det är tills Mini kommer ut! Det kommer bara säga bu så är det dags… Åhh, vad spännande!
    Var snäll mot ditt bäcken. Mitt är fortfarande i upplösningstillstånd, har blivit värre igen. Så man ska nog inte överanstränga möget i onödan (som jag gjorde häromdagen med en långpromme i ren protest, då får man kanske skylla sig själv… Men var så less på att “ta det lugnt”). Hälsa stackars karlen och klappa honom på gipset från mig!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>