Koma

Nu börjar adrenalinruset efter förlossningen släppa. Jag är så trött! Så in i bänken trött och matt. Liten är ljuvlig. Äter, sover, bajsar. Skriker bara när maten inte kommer fort nog. Idag har vi varit hos doktorn och allt var bra. Hon har inte gått ner särskilt mycket alls i vikt. Tror jag det. Här finns det matresurser. Det svämmar över alla bräddar. Och hon är inte den som är den utan äter glatt och villigt.

Det är fascinerande att se hur vågen rör sig neråt från dag till dag när jag ställer mig på den. Ungefär två kilo lättare varje morgon jag vaknar än så länge. Det är vätska. Fyfan så mycket vätska jag måste haft. Jag blir helt chockad när jag tittar på mina ben. Inte en chans i hela världen att jag hade såhär pinniga ben innan jag blev gravid. Det ser ju sjukligt ut! Ändå har jag sisådär 13 kilo kvar att tappa…

Och den där bluesen som alla pratar om, den som ska komma ungefär dag tre, jodå, den har kommit. Och gått. Och kommit och gått igen. Och så lär det väl hålla på. Tur att jag har världens bästa Kärlek att krama på och som tar hand om oss så bra när mamman bara gråter helt utan anledning.

Se dessa hormoner.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>