Duracellbebis

Här skulle jag göra en uppdatering om midsommar. Berätta hur bra vi haft det. Sätta in lite bilder och så. Var tanken. Liten bebis tyckte annorlunda. Hon har varit vaken sedan kl 14. Det är mysigt när hon är vaken. Om hon är nöjd. Då ligger hon och plirar och gör roliga ljud och miner.

Idag har hon inte varit nöjd. Hon har velat vara nära, nära hela tiden. Skrikit i högan sky så fort jag lagt henne ifrån mig. Och det måste man göra emellanåt. Om man vill kissa. Eller äta. Eller hämta mer att dricka.

För det går åt en del vätska när man ammar i princip konstant i 8 timmar. Mina arma tuttar är som två tomma påsar nu.

Jag står inte ut med att höra henne skrika. Jag blir alldeles kallsvettig över hela kroppen. Mitt barn ska aldrig behöva ha ont, vara ledsen, känna sig ensamt och övergivet, vara hungrig, för varm, för kall. Skriker hon är något fel, jag ska rätta till felet. Och det NU.

Jag föll till föga för nappen till slut när hon bara torrtuttade och somnade så fort jag la henne till bröstet men vaknade och skrek så fort jag lade ner henne. Ge mig ett halleluja för nappen! Liten bebis sover och nu ska mamman också sova. Förhoppningsvis kommer en vettigare uppdatering imorgon.

3 reaktion på “Duracellbebis

  1. Jag känner så väl igen den där smärtan, det gör verkligen fysiskt ont, när man inte vet vad som fattas den lille. Skriket i sig gör ju ingenting, men den egna oförmågan att kunna tillfredsställa sitt barn kan verkligen fräta sönder en.
    Tur att bara ett litet leende eller gurgeljoller väger upp allt det eländiga! :)

    Jag är SÅ avundsjuk på alla som lyckas med napp. Själv försökte jag “tvinga” mina barn att använda den (när såväl jag som mina tuttar var helt slutkörda), men de VÄGRADE. Så jag ger dig mer än gärna ett (avundsjukt) HALLELUJA för nappen!

  2. det finns en anledning till att någon uppfann nappen ;)
    Stort grattis till er lilla familj.. barn är livets gåva!!

  3. Häxan: Jag gillar egentligen inte fenomenet napp, men i nödfall är det den bästa uppfinningen ever. Man blir ju smått desperat efter tillräckligt många timmar med en bebis fastsugen i tuttarna.

    doktorn: Tack :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>