Chocken

Jag laddade inför gårdagsnatten genom att ta en powernap medan Kärleken var ute på barnvagnspromenad med Viran. Jag blev inte så mycket piggare, men på bättre humör. Jag känner mig som världens sämsta mamma och sambo när jag har sovit för lite. Jag bara gnäller och tjatar och har ett tålamod som är kortare än Virans näsa.

Vi började läggningsförsöken runt 21.30. De senaste nätterna har det tagit runt 7 timmar att få henne att somna.

Hon bökade och stökade en del, fick lite magknip, somnade, vaknade efter 10 minuter, i med nappen, hon somnade om.

Och sen sov hon. Klockan 22.30 sov hon.

Klockan 3 vaknade hon, fick mat, somnade om.

Och sov. Till klockan 6. I med nappen och somna om.

Och sov. Till klockan 7. Fick mat och somnade om.

Och sov. Till klockan 10.30.

Chocken höll mig vaken stora delar av natten. Chocken! Jag trodde inte det var sant!

Och hon har sovit stora delar av dagen idag med. Och nu gick jag upp för att lägga henne, beredd på några timmar lång läggningsprocedur. Jag fick ta upp henne en gång, gick ett varv i sovrummet, ut i hallen, in i barnkammaren, ut i hallen, in i sovrummet. La ner henne. Hon sover. Och hon sover fortfarande, 20 minuter senare.

Jag vågar inte riktigt tro på att det är sant. Jag har en liten ångestklump i magen. Hoppas på att sova bättre i natt, lika bra som Viran. För pappan är inte hemma och kan byta av när mamman inte pallar trycket. Han är ute och fångar bovar och knarkomaner på reggaefestivalen hela natten.

En bra grej är att det äntligen börjat hända saker på vågen. Har tappat ett par kilo. Det kan ha med min mission att försöka powerwalka åtminstone varannan dag att göra. Och att jag gör lite små styrkeövningar för mage och rygg lite då och då. Inget avancerat.

Herregud, jag orkar inte göra en enda chin! En graviditet gör inte underverk för varesig styrka eller kondis!

Det konstiga är dock att jag var säker på att jag gått upp i vikt, eftersom den stora amningshungern drabbat mig. Jag överdriver inte när jag säger att jag aldrig varit så här hungrig i hela mitt liv! Igår tryckte jag i mig en halv grillad kyckling och potatissallad för ett helt kompani. Tre timmar senare var jag hungrig igen. Och i natt var jag så hungrig att jag hade ont i magen. Jag fick gå upp och äta en banan.

Men jag tackar och tar emot. Äta som en häst och gå ner i vikt samtidigt. Nu är det “bara” 8 kilo kvar till ursprungsvikten. Jag tänkte ge det till jul, är det inte borta då, får jag ta i med hårdhandskarna.

Nähäpp, man kanske skulle passa på att försöka sova lite nu då. Man vet aldrig när man får sova igen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>