Sovmorgon

Omtag på babysimmet igår alltså. Jag och Elvira, eftersom pappan jobbade.

Det var lite meckigt att byta om och duscha och trixa och dona när man har en bebis som är hal som en hål och tusen prylar som ska kånkas hit och dit. Men det gick.

Först var hon mer eller mindre autistisk. Bara stirrade rätt ut i tomma luften, tittade lite på de andra bebisarna, men log inte och gjorde inga kontaktförsök. I vattnet var hon helt lam, hängde bara där. Vi testade lite grepp och vi sjöng och grejade, men hon var helt nollställd. Meningen är att om de sparkar med benen ska man föra dem framåt, mot en leksak i vattnet. Men Elviras ben hängde bara där, slappt, rakt ner.

Tills vi kom till karusellgreppet och jag drog henne runt i cirklar. Whohooo, då sprattlades och skrattades det hej vilt :D Babysim är grejen, tyckte Elvira. Hon höll på att sprattla ur mitt grepp flera gånger.

Sen var det en trött och hungrig bebis jag duschade av, smorde in och klädde på. Hon somnade i babyskyddet innan jag ens lastat in henne i bilen.

När Kärleken är ledig eller jobbar kväll turas vi om att ha sovmorgon. Idag var det min tur. Elvira vaknade klockan 7. Jag gav henne mat och hoppades att hon skulle somna om, men det hade hon ingen tanke på. Istället detonerade hon en bomb i blöjan och eftersom det var min tur att sova, lämnade jag gladeligen över bebisen till pappan, vände på mig och somnade om.

Jag prioriterade till och med att sova framför att åka och träna. Men jag har faktiskt fortfarande lite ont i halsen. Och då ska man ju inte träna. Faktiskt.

I vanliga fall brukar jag sova till 9 som allra mest när jag har sovmorgon. Idag när jag vaknade och kollade på klockan var den 10.30. Jisses! :O

Kärleken fixade till och med frukost till mig.

Fatta hur bra jag har det?!

Och genast är det där – det dåliga samvetet. Här har jag legat och slappat mig och han har tagit hand om barn och hus. Jag vet, det är skitlöjligt. Varför inte passa på att njuta, bara? Att han också får sovmorgon varannan morgon och att jag fixar frukost tycker jag bara är självklart och naturligt. Så varför detta dåliga samvete?! Irriterande, på min ära.

Idag har vi varit på babymassage på öppna förskolan. Det var supermysigt, tyckte Elvira. Fast hon hade lite svårt att koppla av, det fanns ju så många andra bebisar att titta på. Hon vred och vände på sig och vips så hade hon rullat över från rygg till mage :) Så låg hon där och kikade en stund tills hon lessnade på det och började gnälla. Vips så vände hon sig tillbaks till rygg :) Mammas duktiga lilla skruttfia :)

När vi åkte till öppna förskolan var det snorhalt på småvägarna här ute i spenaten. Jag näst intill krypkörde med bara sommarsulorna på bilen. På vägen hem tänkte jag att jag tar inte snikvägen över Skärfälten, jag kör 55an för att slippa lite halka. Det skulle jag inte ha gjort. Jag hamnade mitt i värsta bilköerna. Så jag fick vackert vända bilen, köra tillbaks hela långa vägen och köra över Skärfälten ändå. Då hade de släppt på trafiken igen. Behöver jag säga att det var svårt att göra en vänstersväng ut på 55an?

Och mitt upp i alltihop vaknar Elvira och börjar gallskrika. Puh! Det var bra svettigt där innan jag kunde hitta en lämplig bussficka att stanna i.

Nu när vi fått ordning på läggningsrutinerna är nästa “projekt” att få bebisen att förstå att det är på dagen man ska äta och inte på natten. På dagen äter hon i princip ingenting. Hon visar tydligt att hon är hungrig, men i samma stund som jag lägger henne vid bröstet blir hon tvärarg och illvrålar. Ibland hinner hon ta tre tag innan hon lackar ur. Så tar jag bort henne från bröstet och direkt visar hon att hon vill ha mat. Samma visa igen när jag lägger henne till bröstet. Så kan vi hatta fram och tillbaks 5-10 ggr och hon har max fått i sig 10 ml mjölk.

Hon lessnar och jag lessnar och jag börjar på allvar fundera på att sluta amma på dagarna. Det är bara en kamp och inte ett dugg mysigt längre.

På nätterna däremot är det inga problem alls. Då tar hon bröstet direkt och äter det tomt på nolltid.

Det har väl blivit som en ond cirkel. Hon äter massor på natten och är då inte hungrig på dagen. Och eftersom hon inte äter på dagen, är hon vrålhungrig på natten. Hur bryta detta?

Jag har börjat varva ersättning och amning på dagtid nu. När jag ger flaska kan hon samtidigt se sig omkring, leka lite med mina händer, med flaskan, med sina kläder. Det verkar som om hon tycker det är dötrist att ligga och stirra in i mammas bröst medan man äter. Och det kan man ju förstå.

Nu äter hon inga stora mängder från flaskan heller. Max en halv deciliter åt gången. Nu på kvällen fick jag i henne nästan en deciliter. Och så lite gröt på det. Ändå var hon hungrig och åt slut på ena bröstet när det var läggdags.

Det är som om hon kopplat ihop natt med sömn och äta och dag med leka och utforska. Snark, säger mamman om det.

Nu sover barnet, en brasa sprakar i kaminen och jag tror jag ska krypa upp i soffan med en bok och lite jordnötter. Klockan 21 är det Desperate Housewives. Klockan 23 kommer Kärleken hem och kramar mig.

Imorgon är det hans tur att sova. Lyllos han! (Sen ska han få sätta på vinterskorna på Saaben!)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>