Ett år

För ett år sedan stannade tiden för en stund. För ett år sedan hände det ofattbara. Den mest levande människan jag någonsin träffat fick sladd med sin bil i snömodden. I mötande körfält kom en buss.

Där på vägen, utanför Dorotea, miste min vän och hennes åttaåriga dotter livet. Lillgrabben blev kvar, skadad men vid liv.

Jag vet att du ser och hör mig därifrån din himmel, Tea. Älskade Fin. Jag vet att du inte vill att vi ska vara ledsna, men vet du, jag saknar dig så himla, himla mycket. Elviras gudmor i himmelen.

Ikväll brinner ljusen, ett för dig och ett för Tilde.

För evigt sörjda och saknade.

Så delar man tillslut upp sitt liv i två – före och efter – med saknaden som en spänd bubbla i mitten
Man kan faktiskt röra sig runt den
Man kan skratta och le och gå vidare,
men det räcker med en enda långsam rörelse,
att man böjer sig framåt, för att man ska bli
fullt medveten om tomrummet i mitten.

2 reaktion på “Ett år

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>