Om kärleken

Två par som vi är vänner/bekanta med håller på att separera. Efter bara dryga året som gifta, trots att de varit tillsammans länge. Varför gör man så? Gifter sig för att sedan gå isär strax efteråt? Gifter man sig för att förhållandet börjar bli slentrian och man tror att ett bröllop kan ge gnistan och glöden tillbaks?

Sorgligt är det, hur som helst.

Själv är jag lyckligare än någonsin. Jag låg och funderade på det i natt när jag inte kunde sova. Det är en smula svårt att förklara.

Tidigare har jag känt mig som “bara jag”. Jag och så har jag haft människor omkring mig som betyder mycket eller som betyder lite mindre.

Nu känner jag mig inte bara som “bara jag”. Nu är Elvira och Kärleken en del av mig. Separata människor, såklart, men ändå en del av mig. Utan dem skulle jag inte känna mig hel.

Dessa två människor har jag släppt så nära inpå mig som man kan utan att smälta samman. Det är skrämmande, för man gör sig väldigt sårbar när man älskar så och släpper någon så nära. Samtidigt är det det mest underbara och absolut bästa jag någonsin gjort. Kärleken och Elvira är liv. De är kärlek och liv. Det som är meningen med livet. Inget annat spelar egentligen någon roll.

Vi tre, vi är en enhet. En familj. Det måste vara det som menas med en familj, slår det mig. Jag har inte haft någon egen familj när jag växte upp. Den jag hade var hyfsat dysfunktionell. Om vi säger så.

Men nu har jag en familj. En alldeles egen liten familj. Och jag älskar och älskar tills jag inte tror man kan älska mer. Och då älskar jag lite till. Det är som en fantastisk kaka som man både kan äta och ha kvar. Som faktiskt växer och blir större ju mer man äter.

Ett mirakel. Mirakel finns. Jag upplever det varje dag.

Tack, kosmos, tack!

3 reaktion på “Om kärleken

  1. Lycka! För de flesta kräver det arbete och aktiv tanke att hålla kärleken kvar, alla orkar inte med det, eller är ens medvetna om det.

  2. Härligt skrivet! E snart 30 & ofrivilligt singel men tror på kärlek
    - å då finner den mej nån dag!:)
    Njut av kärleken!

  3. Boman > Ja, det är ren och skär lycka :) visst är det så att det kävs arbete för att hålla liv i kärleken, att sätta en ring på fingret hjälper ju uppenbarligen inte…

    Daniel > Du är ju bara barnet! ;) Jag hittade min Kärlek när jag var 32 :) Man får vara lite “på” också när man hittar ett “intressant objekt”. Ingen tid att förlora ;)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>