BVC – 8000 gram sömnlös kärlek

Läkarbesöket på vårdcentralen igår gick bra. Lungorna sitter där de ska och huvudet med. CRP var bara lindigt förhöjt, så det är väl ett ovanligt ilsket virus jag åkt på. Lite Cocillana fick jag, men har bara behövt ta en liten dos en gång. Det värsta börjar släppa nu. Så bra, eftersom jag ska jobba imorgon onsdag.

Men för en natt det var! Jag var uppe tolv gånger mellan 24 och 7.30. Om jag sov mycket? Nja, det kan man nästan räkna ut med arslet och en bit krita att jag inte gjorde…

Så jag var väldigt glad att det var min tur att ha sovmorgon! Jag sov till 11.30.

Under tiden var Kärleken med Viran till BVC. Det var meningen att hon skulle vaccineras, men eftersom hon fortfarande hostar så hoppade vi över det. Istället blev det läkarundersökning, vägning och mätning.

Läkaren hade två saker att anmärka på:
1) Slemhostan som visserligen blivit bättre med Bricanylen. Men det blev ändå ett recept på Mollipect utskrivet. Återstår att se hur bebisen reagerar på både Bricanyl och Effidrin. Med tanke på att hon blev helt galen av Bricanylen. Det är inget man ger innan sängdags, om man säger så… Som Kärleken så fint uttryckte det på facebook: Att mata sin bebis med spädbarnsbricanyl är som att mata en Mogwai efter midnatt.
2) Sömnen. För sjumånadersbebisar ska sova längre pass än tre timmar i stöten. De ska inte vara som tornados i sängen så fort det ska sovas. De ska inte vara hyperaktiva och aldrig någonsin kunna slappna av annat än när de får flaskan eller när man håller fast dem. Och de ska definitivt inte vakna tolv gånger på 7½ timme.

Det är väl ok om det händer nångång då och då. Men det är en kamp varenda natt, varenda gång hon ska sova på dagen. Och ett par kvällar per vecka när vi lyckats få henne att somna, så vaknar hon och vägrar somna om. Då är hon vaken tre, fyra timmar och härjar. Hon har inte ont, det kliar inte på henne. Hon vill bara inte sova. Hon är arg när man inte plockar upp henne. Så fort hon får se mig eller Kärleken börjar hon storskratta.

Jag börjar fundera på om det är något riktigt FEL på henne.

Alla som ser henne påpekar att hon ser så trött ut. Ja, det är klart hon gör – hon sover ju inte!

Ibland ser man ju barn som somnar mitt i leken eller vid matbordet eller framför tvn. På pottan ibland. Det har aldrig hänt Elvira och kommer heller aldrig att hända. Inte förrän hon är tonåring, åtminstone.

Tålamodet räcker kanske några veckor när det ska konstras vid sänggående. De där utvecklingsfaserna brukar hålla i sig 4-5 veckor. Men nu är vi inne på femte månaden. Och mamman börjar lessna ur. På allvar.

Jag står rådlös. Vet inte vad jag ska göra. Har testat allt. Vi har samma rutiner varje tid varje kväll. På dagarna är hon solskenet själv. För det mesta. Jag tycker så infernaliskt synd om henne! Att inte kunna slappna av, att riva sönder sängen varje gång det ska sovas. Att vråla sig hes… Och inget jag gör duger eller är bra.

Min älskade lilla unge! Vad ska jag ta mig till med dig?

Och jag känner mig som världens sämsta mamma.

Men hon äter, dricker och växer precis som hon ska. Alltid något.

11 reaktion på “BVC – 8000 gram sömnlös kärlek

  1. Jag är helt med dig på sömnen, eller bristen på! Och det är klart att sjumånaders “ska” sova längre än tre-timmarspass och kunna slappna av. Men min unge kan inte heller göra nåt av dessa saker och han är 1 år om en vecka… När jag pratade med BVC-psykologen förklarade hon hans beteende med att han har en massa saker som tillsammans gör att han sover som en kratta. Alltså han har hög vakenhetsgrad, väldigt nyfiken och aktiv, envis, lättväckt. Som om han varje gång han kommer upp ur djupsömnen måste kolla – “Är det morgon nu? Det är mycket roligare att vara vaken och leka än att sova.” Typ. Jag köper hennes teori för enda gången han sover lite längre pass är när han har feber… Då orkar han väl inte köra igång helt enkelt.

    Jag hoppas att du får några tips att prova och att du i så fall delar med dig… Just nu har jag bara gett upp, det kommer aldrig att bli bättre. Jag kommer aldrig att få sova…

    Fortsätt att krya på dig!

  2. Vissa barn är lugna och trötta som filbunkar, andra barn är pigga och kan inte missa en enda sak som händer och vill därför så klart inte sova. Det är slöseri med tid. Här sitter jag med en 2,5 åring som vägrar sova middag men är så trött att ögonen rullar i huvudet på henne. Hon har heller ALDRIG någonsin somnat på golvet eller vid matbordet osv som man kan se andra barn göra. Hon behöver bara blunda så sover hon men nej, hon “vilar” i soffan en stund och tittar på ett lugnt barnprogram. Skulle jag försöka lägga henne skulle hon få tokspel och få ett utbrott.

    Jag vet att när jag trodde att något var fel som du skriver och första hela natten som hon sov kom långt efter 1 års ålder. Nu sover hon i eget rum sen 1 månad tillbaks och sover bra efter kampen som är när det är sovdags (såklart!). Hon blir inte störd av oss och verkar gilla sitt rum. Du känner ditt barn bäst, hur hon är till sinnes och det finns egentligen bara två sätt att få barnet att sova och de är ju inga sätt i mina ögon mätt. Det ena är att ge henne sömnmedicin som barn kan ta. Då däckar hon helt enkelt. Eller så är det att lägga henne och så får hon skrika sig till sömns. (vilket inte händer eftersom de är så envisa) Inget av detta känns ju som ett bra alternativ så tyvärr så är det nog bara att tugga i sig att vi fått barn som är hyper-hyper alerta och på detta har en vilja av stål.

    Tänk tanken att i framtiden kommer E precis som min lilla kunna driva ett större företag och bossa över en massa anställda med all sin kraft och styrka. Trösta dig med tanken också att när middagsluren försvinner så kommer hon också sova bättre på natten och läggningarna tar mindre tid. Ni är ju inte där än men om nåt år drygt så kanske bara händer. Du kommer få sova igen.

    Jag vet inte hur ni har tänkt med dagis och sånt heller men vi kunde inte ha dottern hemma mer än till 1.5 år för sen var hon i STORT behov av att få se och uppleva mer än jag kunde ge henne hemma. Det gjorde också att hon blev lugnare sen när hon kom hem och fått rasa av sig och upptäcka/lära sig nya saker. Jag som var så bergsäker på att jag minsann ville vara hemma med barn tills de var 3 och att man kunde gå till öppna förskolan för att de skulle få träffa andra barn. Ja, tjena!

    Sömnbristen är skit och jag känner av den fortfarande trots att jag nu får sova hela nätter mestadels. Men det gick så lång tid utan sömn att det satt sina spår men jag hopas att det rättar till sig med tiden. Att man kan sova/vila ikapp lite i samma takt som dottern blir större och inte är lika beroende av mig dygnet runt.

    Krya krya. Det låter som den där hostan jag hade som gjorde att jag fick lungpaj här för ett tag sen. Inte skoj alls.. och JAAAAA.. såna mediciner gör våra barn ännu mer damp än innan så jag slutade ge min dotter sånt. Speciellt när alla på barnklinken säger att hostmedicin för barn inte har någon som helst verkan ändå. Dryck är lika slemlösande det.

    Kram kram! (förlåt uppsatsen)

  3. nori >> Nu testar vi att sova i eget rum. BVC-sköterskan trodde att det skulle hjälpa. Tillåt mig att tvivla. Det enda som kommer hända är att vi kommer få springa benen avoss på nätterna ist för att bara sätta sig på sängkanten och hysta ner en flaska i hennes säng.

    aniara >> De där två alternativen är ju inga alternativ. Egentligen. Hon skulle aldrig kunna skrika sig till sömns, ens om jag lät henne. Hon skrek i prinip oavbrutet i 30 mil när jag åkte hem från mamma en gång. Utan att somna. Såatteh. Och droger känns bara helt fel. Så det är bara att försöka stå ut. Lite till.
    Det verkar faktiskt som om Mollipecten har motsatt verkan mot vad som står i FASS – där står att man ska bli orolig och få svårt att sova. Men SOM hon har sovit idag på dagen! Jisses! Jag minns att jag också blev trött av den. Och slemmet verkar ha lättare att komma upp.

  4. Usch och fy för sömnbrist. Vi har haft exakt samma problem som ni har med Elvira ( och då menar jag EXAKT) men faktum är att vi äntligen (nåja, till 90% i alla fall) har lyckats få bort de nattliga uppvaken. Våran lilla har aldrig sovit hela nätter. Inte på 8 månader. När det var som bäst runt ca 3 mån sov hon en gång 8 timmar ibland 5 timmar men annars var en “bra” natt när hon sov 3 timmar i ett bräde. Jag bara orkade inte mer. Vi har utrett huruvida det också var någon allergi eller dylikt som låg bakom men icke.
    Ja det har ju inte varit lätt att få henne att sova men det gick!
    Först började vi med att lära henne att somna själv, by the book skulle det ta en vecka. För oss tog det 2 månader. Och fy vad jobbigt det har varit men det gick. Med 5 minutersmetoden. I början var hon ledsen efter hand blev hon förbannad. Till slut gillade hon läget. Var helt inställd på att hon skulle skrika i 30 timmar typ, men det tog 20 min första kvällen. ( vi har som ni ett envist barn så du må tro att vi blev förvånade). Som sagt 2 månader med 20 min skrik varje kväll, otroligt jobbigt men jag kände att vi var tvungna för jag fick henne bara inte att sova. Jag blev så arg varje gång hon skulle sova att det gick bara inte. Mitt tålamod var slut. Jag trodde faktiskt inte att det någonsin skulle gå men tyckte ändå att det var bättre än ca 3 timmars vyssande och bärande och en tokarg mamma. När hon lärde sig att somna själv ( wiiiii nu lägger vi henne bara och hon ligger och snackar lite för sig själv, inom 5 minuter sover hon!!!) så fortsatte givetvis uppvaken (vem sa att något skulle vara enkelt liksom) så då sa BVC tanten att vi måste ta bort nattmatningarna. Sagt och gjort första natten var det livat men det tog 3 nätter för hemma att förstå att vi äter på dagarna. Nu lägger vi henne och hon somnar på 5 min och sover sedan 10 timmar på raken. Det är som i himmelriket och babyn vår är ÄNTLIGEN den pigga och glada unge vi visste att hon egentligen var.
    Jo det har fällts många tårar här men för allas vår skull kände vi oss tvungna att gå den här hårda vägen för jag var nämligen redo för dårhuset. Pappan fick ta de första kvällarna och nätterna medans jag satt i annat rum och grät och förbannade allt och alla. Nu är kvällarna så lugna och sköna här för vi kan äntligen slappna av och njuta. Kanske inte är metoden för alla men det är i vart fall bättre än att man tappar det helt för då har babyn ingen mamma alls. Så nu är vi äntligen den glada och mysiga familj jag längtat efter.

    Ja så kan det gå om man är den som är mest envis :) .

  5. Så SKÖNT att ni kommit tillrätta med sömnen. Det ger mig hopp. Men 5-minutersmetoden är inget för oss. Elvira skriker inte i 20 minuter. Hon skriker i timmar. Hon skrek oavbrutet i 4 timmar när jag inte tog upp henne ur bilbarnstolen när vi åkte hem från mamma i höstas. Trots att jag ju satt i samma bil. Hon skriker så hon kräks. Om hon somnar till av utmattning, så sover hon i max 5 min, sen är det nya tag med skrikande. Och jag vill verkligen inte låta henne skrika sig till sömns. Det går emot allt jag tror på. Men å andra sidan har vi kommit ifrån stadiet då vi måste bära och bära och bära i all oändlighet. Vi lägger henne i sängen, ger flaska tills hon nästan sover. Tar ut flaskan innan hon somnar och sen får hon somna själv. Det funkar för det mesta. Då sover hon 45 minuter. Sen vaknar hon var tionde minut i nån timme. Sen sover hon i tvåtimmarspass resten av natten. Har man tur kan hon sova i tre timmar en omgång. Men ja, nattmatningarna måste bort. Jag ska ringa bvc-psykologen för att få tips om hur vi ska göra det på ett så bra sätt som möjligt för Elvira.
    Hon HAR ju sovit hela nätter. När hon var 2-3 månader gammal sov hon 10-12 timmar i stöten. Sen vaccinerade vi henne och sen dess är hon en huligan på nätterna.
    Jag tror bara att hon inte fattar att hon KAN sova längre, hon vet inte hur hon ska göra för att somna om. Det har blivit en ovana att vakna varannan timme. När hon FATTAR att hon KAN sova längre, tror jag resten löser sig av sig själv. Men ja, om jag hinner ska jag ringa psykologen imorgon…

  6. Eftersom hon har sovit hela nätter så vet ni ju att hon faktiskt kan – så då återstår bara problemet med att hitta rätt nyckel för att få henne dit igen. Jag skall inte tjata om 5 mm men jag skall berätta hur det var här. Vi fick nämligen rådet att köra igång den redan när baby var 5 mån. Dock strider den mot allt vad jag tror på så vi var sjukt skeptiska vilket gjorde att vi utarbetade en egen variant där vi bestämde oss för att lyfta upp henne och trösta för att sedan lägga henne igen när hon var lugn. Vi körde på i 2,5 timmar sedan gick hon inte att trösta mer, hon bara grät och var förtvivlad. Vi var lika ledsna vi… så vi ratade metoden helt! Ytterligare en månad gick och vi blev inbokade till psykolog. Då frågade BVC ssk om vi inte kunde tänka oss att göra ett nytt försök. Hon lovade dyrt och heligt att baby INTE tar skada – att det kommer att gå bara man är envis och konsekvent. Hon förklarade också att baby inte kommer att lära sig att somna själv av sig själv… det fick mig att tänka igenom ordentligt vad bår familj skulle må bäst av. Så vi bestämde oss för att prova, med det i minnet att hon skrek i 2,5 timmar sist. Fast den här gången var vi än mer skeptiska men desperata och vi gjorde som man skulle. Om någon frågat mig hade jag kunnat sätta mitt liv på att hon skulle skrika i minst 3 -4 timmar. Men så var dock inte fallet. Envisheten drog istället ut på tiden. Ja det jag vill ha sagt är att det kanske funkar även om man inte tror det :) . Givetvis måste man hitta det som känns rätt för en själv, det gjorde iofs inte det här för oss initialt men efterhand blev det rätt ändå. Man vet ju sjäv bäst vad man orkar och vi orkade inte den förra situationen mer (pappan jobbar mycket och kunde tyvärr inta avlasta med sovmornar och dyl. )
    Ja som sagt så här gjorde vi och jag ångrar mig inte en sekund nu när jag ser slutresultatet, men visst har det varit tufft och jag har insett att vår älskade lilla baby som är så envis och sk “high needed” faktiskt inte vet vad som är bäst för henne. Det gör jag och jag gör henne ingen tjänst genom att ge efter för sömn och mat problemen.

    Det vore väldigt kul att höra vad psykologen säger om nattätandet, har du lust att berätta? Önskar er i alla fall lycka till. Jag vet ju hur jobbigt det är och jag hoppas ni hittar ett sätt som funkar för er. :)

  7. Just det, glömde nämna en sak. Jag är ju verkligen ingen expert så jag berättar bara hur jag har gjort och vad jag har läst ( tro inte att jag tror att jag vet vad som är bäst för er, vill bara dela med mig för kanske kanske kan något endaste tips hjälpa er ;) )och de som vet säger att de små skall äta 30 min innan de somnar, dvs att man ger sista flaskan och sedan väntar i 30 min innan de lägger sig. Detta för att somnar de proppmätta vaknar de av detta när de inte är det och vill då ha mat.
    Detta har jag faktiskt märkt själv också, de gånger hon sovit som bäst är när det förflutit en viss tid mellan mat och insomning( har då alltid tänkt att om hon bara ätit lite tätare inpå insomnandet så hade hon kanske sovit en hel timme till). Nog om detta. Ha en bra dag.

  8. aniara – skönt att höra att det blivit bättre för er, jag hoppas det kommer att hända här också snart. Du ger mig hopp!

    För övrigt så äter inte vår son på natten, men han vaknar väldigt ofta ändå, så ibland önskar jag att det vore så “enkelt” som att bara ge honom flaskan så somnade han om…

    Jag kommer inte heller överens med 5-minutersmetoden och den BVC-psykolog som jag träffat tyckte inte heller att det var en metod att använda på barn, men det tycker BVC-sköterskan för det har varit hennes förslag hela tiden. Om man inte är 100% övertygad så klarar man nog inte den metoden eftersom det går emot allt man känner i kroppen – att ta upp sitt barn när det skriker!

    Sömndrucken – men det där med maten, att inte lägga sig proppmätt. Det ska jag testa! Tack för tipset!

  9. Ni har skrivit så himla mycket bra och kloka saker här som jag inte riktigt orkar svara på nu, jag är trött efter en natt då vi varit uppe med Elvira 7 gånger på 8 timmar och så jobbat en hel dag på det. Men ni ska veta att jag uppskattar att ni tar er tid att kommentera! *hjärta*

  10. Nu har vi – i samråd med BVC-spykologen utarbetat en egen 5minutersmetod. Hittills har Elvira skrikit i 1½ timme och mitt hjärta brister. Men det är som du säger, sömndrucken – vi måste lära henne att somna själv, vi gör henne ingen tjänst genom att ge efter för hennes ovanor.
    Hoppas nu att det inte tar två månader, för det pallar jag inte.

  11. Det kommer att gå fint! Försök att vara starka och tänka positivt när det är som mörkast ( MYCKET svårt, jag vet) men alldeles snart har ni er belöning i form av utvilade föräldrar och pigg och glad Elvira och det kommer att vara värt allt slit – jag lovar. Angående att det tog 2 mån för oss så kan jag berätta att vår BVC ssk aldrig under hennes 30 år som verksam hört talas om att det tagit så lång tid så det är nog extremt ovanligt och inget gemene man behöver oroa sig för. Ett varmt lycka till er i alla fall.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>