Nämen OJ

Okej, såhär är det.

Som det varit hittills om nätterna, dvs 6-12 uppvaknanden per natt samt ytterligare 3-12 uppvaknanden på kvällen, det är inte hållbart. Inte över huvudtaget. Inte för någon av oss. Elvira behöver sova. Jag behöver sova. Kärleken behöver sova. Elvira behöver hyfsat pigga föräldrar och en mamma som inte börjar gråta av trötthet för minsta lilla.

Problemet tycks vara följande:
Elvira har förknippat mat (tutte först, flaska nu) med sömn på natten. Vilket inte är så konstigt, när hon var yttepytteliten behövde hon ju mat var tredje timma dygnet runt. Sen har det hängt kvar av bara farten.

Vilket gör att hon inte kan varva ner och somna om hon inte får flaska. Vilket i sin tur gör att när hon vaknar till på natten kan hon inte somna om själv igen, hon vet helt enkelt inte hur man gör. Det enda sättet hon kan, är att somna med flaska. Även om hon aldrig somnar med flaskan i munnen, behöver hon något att dricka för att somna om.

Det hade ju inte varit ett problem om det varit så att hon vaknat en eller ett par gånger per natt. Men när vi börjar prata 10-20 ggr på 12 timmar, ja, då blir det ett problem.

Lösning: att lära henne somna själv, utan att dricka något.

Åh herregud, Jesus och hans ömma moder Maria. Igår var första kvällen. Det var det värsta jag varit med om i nutid. Lilla älskade ungen kan ju inte begripa varför hon helt plötsligt inte får flaska som hon är van vid. Med påföljade skrikfest. Såklart.

Och vi har ett synnerligen envist (och högröstat) barn. Så hon skrek i tre timmar. Visserligen med pauser emellan då hon snyftade uppgivet i sängen.

Det var en tortyr. Kärleken fick ta den största delen, jag klarade det inte. Var tvungen att gå ner, sätta i öronproppar och gråta. Mitt hjärta sprack. Ba KRACK, sa det.

Vi övergav henne inte, så fort hon inte lugnade ner sig inom en halvminut eller så gick vi in och pratade och klappade om henne och pussade på henne. Vi försökte till och med sitta där inne hos henne, men då blev hon ännu mer upprörd. Hon blev så förbannad över att vi satt där och INTE FATTADE att hon ville ha flaskan.

Hon skrek sig hes. Hon skrek så hon nästan kräktes. Fy fan, säger jag bara. Fy fan!

Men jag håller mig fast i psykologens ord. Elvira förstår inte sitt eget bästa, det måste vi som föräldrar hjälpa henne med. Och våra viljor kommer att gå isär många, många gånger under åren. Att då säga NEJ och STOPP är inte att göra henne illa. Såklart.

Ändå gör det så ont i min mammakropp när ungen min vrålar sig svettig.

Men när hon väl somnat igår, sov hon faktiskt bättre. “Bara” tre uppvaknanden och hon sov ända till 9.15. Det kan såklart bero på det faktum att hon måste varit helt, helt slut av allt skrikande. Det återstår att se.

Så ikväll var vi förberedda för ännu en dust. Jag med största ångestklumpen i magen.

Menneh!

Efter tjugo minuter sover Elvira.

Såatteh!

Jag har inte ropat hej än. Hon brukar ju som sagt vakna ett otal gånger på kvällarna, ibland var tionde minut i ett par timmar.

Visst hon skrek ikväll med. Men inte riktigt lika hysteriskt. Och hon lugnade sig fort. Låg och stökade en stund. Och sen somnade hon!

Smart barn, det där :P

5 reaktion på “Nämen OJ

  1. Åh. Skickar lite styrka att orka med en ledsen och arg tjej. Hoppas att det sen är så “enkelt” att hon sover när hon lärt sig att inte få flaskan.

    Jag hoppas att jag får anledning att bli lite ledsen och bitter för att hon snabbt kommer att börja sova okej och förbanna att det är så trögt här hemma…

    Kram

  2. Mm, det är ju det där som är så jobbigt. Man (jag) känner mig som en usel människa för att jag har svårt att glädja mig åt att “alla andras ungar” sover hela nätter. Istället blir jag arg och bitter. Inte på Elvira eller på situationen här hemma egentligen, utan på att “alla andra” gnäller när de fått gå upp tre gånger EN natt på ett halvår.
    Och jag VET att alla andras ungar inte sover hela nätter och att många lider i det tysta och går på ångorna när orken egentligen inte finns.
    Så Om det är så att Eövira börjar sova bättre, så är det helt ok om du är lite ledsen, arg och bitter :)

    Kram

  3. Men den där känslan av total utmattning med huvudvärk och gråt för minsta lilla vill jag inte att nån ska behöva känna. Ingen ska behöva ha det så.

    Avundsjukan är väl den som annars brukar tala, mest för att andras liv blir enklare när man har mer ork. Men jag hoppas jag är där snart. Och du också!

  4. Ida >> Jag tror att tricket är att inte ge sig! Men jag vet inte, vi kanske bara har tur som fick en trött och hängig bebis efter vaccinationen som gärna vill sova.

    Nori >> Nej, det är en hemsk känsla, de enda som borde behöva uppleva den är massmördare, pedofiler och våldtäktsmän. Inte vanliga, hyggliga mammor (och pappor) som bara vill ha en pigg och glad bebis och en harmonisk familj. Det sliter ju även på förhållandet att ha det så dag ut och dag in, månad ut och månad in.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>