No pooping in the pool, please

För en timme sen var det läggdags för Elvira. Jag stålsatte mig – det var min tur att stå för nattningen.

Vi masserade, myste framför kaminen, bytte om, myste lite till, kramades och pussades en väldig massa. Jag riktigt kärleksbombade henne.

Sen la jag ner henne i sängen, hon skrattade och ville leka, men jag bara stopade om henne, pussade henne på pannan och sa god natt och sov gott, hjärtat.

Jag gick ut och stängde dörren. Höll andan och väntade på vrålet. Som aldrig kom. Hon låg och stökade och vände på sig några gånger. Sen blev det tyst.

Noll minuter och noll sekunders skrik. Inte ens ett litet gnäll! Det var nu en timme och 10 minuter sedan. Hon sover än. (I vanliga fall brukar hon vakna och skrika 30-45 minuter efter första insomnandet.)

Jag vågar fortfarande inte ropa hej.

För idag har stackars ungen min inte alls varit pigg och glad, bara gnällt och gråtit och varit trött. Jag gissar på att det är sviter efter gårdagens vaccination.

Inte ens babysimmet var kul idag. Hon ville bara plaska litegrann och simma efter den lila fisken, men inte åka karusell eller hoppa från kanten eller nåt sånt som hon annars tycker är kul. Hon bara gnällde, grät eller skrek. Så hon fick plaska och simma efter lila fisken, helt enkelt.

Just ja, natten till idag.

Jovars, den var rätt okej. Hon sov oroligt på kvällen och förnatten. Kärleken var uppe två gånger under natten, sista gången han var uppe, klockan 2.20, fick hon 1 dl välling. Sen sov hon till 7.45.

Det är nästan 5½ timme!

Sist det hände var när hon var 3 månader gammal. Alltså snart fem månader sedan.

Ändå vågar jag inte ropa hej. Jag räknar iskallt med bakslag. Allt annat vore mirakel och jag tror egentligen inte på mirakel. Jag har svårt att koppla av och njuta, är rastlös och orolig i kroppen, vill helst bara vanka omkring. Dumt va?! Varför inte njuta så länge det varar, liksom? Varför ta ut bakslag i förskott?

Men vad ska man göra på kvällen när man inte behöver springa som ett skållat troll upp och ner för trappen 3-10 gånger på 4 timmar? Kanske allt det där som jag längtat så efter? Läsa, lägga pussel, se klart på DVD-boxarna vi lånat och fått… Sova… Öva på att göra småsyskon till Elvira … ;)

Nu är det 1 timme och 20 minuter sedan hon somnade och babyvakten tiger still…

2 reaktion på “No pooping in the pool, please

  1. Härligt att det gick så fort :) . Det tog mig också ganska många kvällar innan jag kunde koppla av ( typ två veckor eller så) och först då insåg jag hur attans stressad man varit varje kväll – man satt liksom på pass som en knarkpåverkad soldat. Vårt första uppvak efter 40 min försvann också på direkten men uppvaket efter 3 h var kvar. Försvann först när vi slutade nattmata.
    Återfall får man nog tyvärr räkna med, för vår del har det varit så att baby liksom kollar läget då och då men eftersom vi varit konsekventa har det bara blivit en liten skrikfest vid insomnandet eller ett enstaka nattvak här och där – inte alls särskilt ofta. Värre är det när det vankas tänder eller sjukdom. Inatt spökade tand nr 4 ( de andra har varit rätt ok), det var som att vrida tillbaka tiden 8 mån. Har inte sovit en blund. Men eftersom det är av en vettig anledning tar man det mer med ro och jag vet ju att så fort risgrynet är ute så är allt frid och fröjd igen.
    Det värsta är nästan att man blivit oerhört bekväm av sig, för tre månader sedan hade jag kunnat ge vad som helst, och jag menar verkligen vad som helst, för att bara behöva gå upp 1-3 ggr/natt. Händer det idag blir jag icke särskilt nöjd nu vill jag sova heeela natten tack. Man vänjer sig fort vid lyx.
    Annat värt att berätta är ju att dagsovningarna också blev bättre efter hand, gjorde helt enkelt så att vi gick och la oss i vår säng. Första sovningen skrek hon som om jag stuckit kniven i henne trots att hon inte hade något i hela världen att gråta för. Sedan fattade hon galoppen och då äntligen tog hon sig den sömnen hon behövde även på dagen – snacka om en pigg och härlig unge. För att inte prata om pigg och härlig mamma :) . Då orkar man lätt med en liten feberattack här och där.
    Nej nu är det dags att kojas för det fall att natten blir en repris. Är i alla fall genuint glad för er skull, för som Nori skrev någonstans – de där nätterna önskar man inte ens sin värsta fiende.

  2. Jo, det känns som om man “bara” är konsekvent, så går det nog att stå ut med att hon testar lite då och då. Ger man efter det minsta lilla, så är man nog rätt rökt, skulle jag tro :)
    Och man har ju ett lite annat utgångsläge när man i grunden är utvilad, då kan man ta en vaknatt då och då (om det är av någon “vettig” anledning, såklart) utan att bryta ihop. Men som det är nu, så ha man ett sömnunderskott som är enormt och pallar liksom ingenting. Minsta lilla hojtandet får en nästan att bryta ihop.
    Vi har inte helt slutat med nattmatningarna, men det är STOR skillnad. Från att ha sugit i sig runt 5 dl välling på en natt, blir det nu välling EN gång, framåt morgonen då det kan tänkas att hon faktiskt är hungrig. Då brukar hon vilja ha 1-1½ dl. På sikt satsar vi på att få bort nattmålen helt, men vi tar en strid i taget. Så länge vi är vakna, får hon inte flaska. Om hon vaknar när vi sover får hon först försöka somna om själv, om hon inte kan det, får hon vatten. Om hon vaknar tätt därinpå igen, så får hon välling. Och hittills verkar det ha funkat, efter vällingmålet sover hon ganska många timmar i stöten.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>