Arg & ledsen

Fy fan, vilken dag det har varit!

Jag har sovit dåligt. Hade svårt att somna och kunde inte sova särskilt länge, trots att det var min tur att ha sovmorgon.

Jag har känt mig vissen hela dagen. Börjat gråta helt utan anledning. Haft uselt tålamod med Elvira.

Och jag känner mig hemsk.

Elvira har också haft det jobbigt idag. Hon har knappt sovit eller ätit på hela dagen, bara gapat, skrikit och gråtit. Och mitt tålamod har varit lika kort som Elviras näsa. Och det, mina vänner, det är inte långt, det.

Jag borde bara vilja krama och trösta och bära och sjunga och vyssa och tacka alla gudar och kosmos och alla änglar och alla ingenjörer på Saab att hon är oskadd.

Och det gör jag också.

Ändå blir jag arg och less(en) när inget jag gör duger och allt är dåligt och jag bara vill vara ifred.

Och det är faktiskt inte tillåtet att låta ens egna känslor gå ut över sin älskade lilla korv! Jag måste vara hennes mamma, oavsett hur jag mår. Oavsett hur ledsen och arg jag är. Och särskilt när hon också har det jobbigt!

Kärleken stannade hemma från jobbet idag för att ta hand om oss båda. Vad i hela världen skulle jag göra utan honom? Han är en riktig klippa! Han åkte in till stället där bilen står och kollade på den idag. Desutom handlade han “lite” tröstgott till mig. En hel Ica-kasse full med gott :) Mammis hjärta pappis!

Det kändes dumt att han skulle behöva stanna hemma, men såhär i efterhand så är jag otroligt tacksam att han faktiskt gjorde det.

Ja, jag är ledsen och jag är arg. Utan anledning, känns det som, men jag förstår ju att det är efterverkningar från gårdagen. Säkert är det så för Elvira också. Samtidigt som hon är i den värsta veckan i utvecklingsfasen.

Jag är arg för att kvinnan i den andra bilen utsatte mig för det här, trots att jag såklart vet att det inte var med vett och vilje. Jag är arg för att hon utsatte Elvira för det här. Jag är arg på mig själv för att jag mest tycker synd om den andra kvinnan, hon måste må för jävligt! Och jag är arg för att jag är rädd. Eller snarare – jag är så rädd att det slår över i ilska. Rädd för vad som faktiskt kunde ha hänt.

Hade något hänt Elvira, hade jag inte ansvarat för mina handlingar. Då hade kvinnan inte gått oskadd från platsen, det är ett som är säkert!

Och jag är ledsen. Ledsen för att vår fina bil är mos. Jag har dåligt samvete för att jag förstört den. Trots att jag vet att det inte var jag som förstörde den. Att jag inte har ett uns av skuld i det hela.

Igår tyckte jag att det kändes så skönt, jag kände mig helt fri från skuld. Jag körde under laglig hastighet, jag kom från höger, jag girade höger och minimerade därför skadorna på oss alla. Jag hade inte druckit, jag var inte trött, inte tagit droger. Och det kändes så skönt på något vis.

Men idag har jag dåligt samvete för att jag förstört vår fina bil. Att det blir en himla massa krångel med verkstad, försäkringsbolag, polis, hyrbil osv. Att vi kanske inte ens får tillbaks vår bil, att vi kommer få ut en summa pengar (som alltid är ett hån, vi kommer aldrig få ut det som bilen verkligen är värd!) och att vi i så fall måste börja leta ny bil. Det kommer dröja månader innan vi får tillbaks bilen. Om vi får det.

Och vad sa vi göra tills dess? Jag och Elvira sitter ju strandade här ute utan bil. Jag vägrar köra henne i lilla Yarisen! Händer det något när vi sitter i den är vi dödens.

Jag körde in till Enköping idag, samma väg som jag körde igår. Upp på hästen direkt igen! Det gick bra, men jag blev arg så fort någon annan bilist inte betedde sig så som jag tyckte var lämpligt. Förmodligen rädd, men som slog över i ilska.

Nu sover vår pyjamaskorv. Vi har ätit middag. Jag är trött och ledsen. Gråter och blir arg om vartannat. Jag är stel i kroppen och har lite ont i nacken och ut i höger axel.

Men vi lever. Elvira lever, hon är helt oskadd. Det andra är plåt.

Ändå är jag arg och ledsen

5 reaktion på “Arg & ledsen

  1. Tröstkramar dig i mina tankar. Jobbigt att ha varit med om det ni (du o Elvira) har fått varit med om…

  2. Finns inte mycket annat att säga än KRAM verkar det som. Uff!
    Oändligt glad att DU körde så sansat!

  3. Om jag får gissa så har du en chockreaktion efter smällen. Som tur var gick det bra. Eller som tur var är du en skicklig förare, rättare sagt.
    Det ger sig nog på någon dag, det brukar vara så.

  4. Ställ inte så höga krav på dig själv! Efter en sån där skrämmande händelse är det inte konstigt att man reagerar både psykiskt och fysiskt. Bra att du får avlastning så du får tid till dig själv.

    Kram

  5. Kära fina Jenny. Jag förstår din ilska och ledsenhet. Kramar och pussar från M, J & K i storstan

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>