Smartskaft

Jag som trodde att lillpruttan testade. Det var inte det hon gjorde.

Gårdagskvällen höll på att driva mig till vansinne. Det gapades och det skreks i över en timme. Jag kunde inte äta middag (Kärleken var på jobbet) och jag kände mig helt dränerad när hon äntligen somnat.

Och när jag stod där inne hos henne tänkte jag att om jag bara stoppar in nappen, så kommer hon tvärtystna och somna.

På dagen får hon nämligen nappen när hon ska sova. Det är en gammal kvarleva sen förr, då det enda sättet att få henne att sova dagtid var att ge (eller mer eller mindre tvinga in) nappen och lägga henne på mage.

Så då började jag lura. (Eller det har jag gjort några dagar nu, egentligen, men igår tog jag beslutet.) Det kanske är så att den senaste veckans gap och skrik beror på att Elvira är förvirrad. Hon får nappen på dagen, men sen helt plötsligt, så får hon INTE nappen när hon ska sova på natten.

Klart som fan man blir förbannad!

Nej, lösningen är inte att ge henne nappen på kvällen. Då kommer hon vakna varannan timme resten av natten för att hon tappat nappen.

Lösningen är att ta bort nappen dagtid.

Åhå, sicken ångest jag hade inför det projektet idag!

Precis som väntat fick hon ett vredesutbrott av rang! Jag har faktiskt aldrig sett henne så arg. Hon var okontaktbar vissa stunder. Men har man väl börjat, så kan man ju inte ge upp! Då blir det sju resor värre nästa gång. Så det var bara att stålsätta sig. Att trösta och bekräfta henne i sin ilska, men att inte ge efter och ge napp.

Hon somnade medan jag var inne hos henne. Det är inte så vi vill ha det, vi vill att hon ska kunna somna själv. Men jag tänkte att vi får ta det i etapper. Det enda sättet att få henne så pass lugn att hon somnade var om jag var där inne.

Det tog trekvart eller så. Det var ju inte så illa pinkat ändå. Med tanke på att hon brukar skrika mellan en och två timmar på kvällarna.

Hon sov inte så länge, men det är sekundärt just nu. Vi visade henne att man KAN somna utan napp på dagen också.

När det var dags för eftermiddagsvilan stålsatte jag mig för ännu en dust.

Men hoppsan, då.

Inte ett knyst från damen i fråga. Hon somnade som en söt liten stock och sov så länge att jag blev tvungen att gå upp och väcka henne!

Förvåningen är total!

Okej. Då återstod nattningen. Vad tror ni, blev det skillnad?

Om vi säger såhär: jag hann knappt pussa henne innan hon gosat in sig i kudden och jag hann inte ens ner för trappen innan hon sov!

Men fatta, vilken synnerligen smart unge vi har! Fattar grejen direkt!

Ett raseriutbrott och sen var det bra.

Nu hoppas och ber jag att vi får våra lugna kvällar tillbaks. Tack.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>