Klart

Då var det klart. 1 juni börjar jag mitt livs första fasta anställning.

Blandade känslor.

Jag tror att jag kan lära mig MASSOR! Ffa får jag börja med lite kirurgi, vilket jag inte ägnat mig åt öht på 2 år.

Det kanske låter konstigt att jag, som ändå jobbat nästat 2 år på Skandinaviens största och mest välutrustade djursjukhus, kan lära mig massor på en yttepytteliten klinik mitt ute på landsbygden. Men jag har stått still i inlärningen ett tag nu. Jag har varit på polikliniken och akutmottagningen och det var det. Ingen kirurgi, inga direkta utredningar. Ta in och stabilisera de riktigt sjuka, sen hysta in på vårdavdelningen och det var det. Behandla de inte så sjuka, boka in återbesök och så tack och adjö. Jag har saknat kontinuiteten och intimiteten.

Att samma patient träffar olika veterinärer varje gång de kommer (lite tillspetsat) och att jag som veterinär måste sitta och plöja igenom sida efter sida med journalanteckningar för att lista ut vad jag ska göra härnäst känns mest som slöseri med tid, energi och resurser.

Dessutom blir man lite lat när man alla tillgängliga resurser.

Det är sällan man får se de allra mest vanliga sakerna på ett så stort ställe dit veterinärer från hela landet remitterar patienter de kört fast på. Jag kan mycket mer om addison, trauman, autoimmuna hemolytiska anemier, DIC, sepsis och såna saker än om analsäcksinflammationer, UVI, otiter och klåda.

På något vis kändes det väldigt tillfredställande (oklart varför, egentligen) att ringa gamla jobbet idag och meddela att om de inte kan erbjuda en fast tjänst med bättre lön, så är det tack och adjö. Det kunde de naturligtvis inte – det kunde de säga utan att ens fundera eller höra av sig till överordnade eller nåt. Så. Att. Inte direkt oumbärlig, nej.

Samtidigt känns det lite sorgligt. Jag gillar ju verkligen mina arbetskamrater. Jag kommer sakna er massor! Men jag kommer att åka dit och hälsa på ibland. Såklart.

Fram till 1 juni blir jag hemma med Elvira och fortsätter som springvik på gamla jobbet. Kanske får jag hoppa in då och då sen också (men något säger mig att de inte kommer ringa och fråga).

Så var det med det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>