Snögg

Okej, jag har gått med på att stanna tills läkaren kommer.

Jag fick inget bra svar på min fråga om varför jag inte kan bli adekvat smärtlindrad. Inte mer än att nattsköterskan nog missförstått ordinationen. Morfinet är satt vid behov.

Nu mår jag ok. Jag gör det när jag inte har så ont. Jag fick mer smärtlindring för trekvart sen. Specialisterna på Ackis som gårdagens läkare pratade med hade ordinerat kortison, doxyferm och adekvat smärtlindring. Ja, så nu verkar det lösa sig. Men kortisonet väntar jag med tills läkaren kommer (man sover som en kratta med de doserna kortison).

Jag vill ha hennes ord på att jag kommer sova i natt – man blir fan psyksjuk av att ha ont och inte kunna sova. Jag känner inte igen mig själv. Jag är sällan helt omöjlig att ha att göra med, men i natt och idag innan jag fick pratat med sköterskan och få mer smärtlindring kände jag mig helt omöjlig. Som en trotsig treåring.

Jag vill ändå komma hem idag och jag hoppas jag kan övertyga läkaren om det förträffliga i den idén. Jag längtar efter kramar och kråktjatter!

Jag är inte bara sjuk på ett ovanligt sätt,
jag är snygg på ett ovanligt sätt också!

2 reaktion på “Snögg

  1. Jag är dåligt på att kommentera men jag besöker dig ofta via cyber.
    Men nu, ja, alltså, nu måste jag säga nånting.
    Herregud. Jag hade knackat ihop för längesen med din sömnbrist. Att dessutom, som grädde på moset, råka ut för det här mitt i allt.
    Du är en stark kvinna. Punkt.

    Krya på dig-kramar!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>