Hemgång

Ja men hurra, jag är så bra på att argumentera. Äntligen får jag åka hem. Två dygn på sjukhus räcker alldeles förträffligt, tack. (Stackars tanten i sängen mittemot som varit här sen 14 april!)

Nu väntar jag på Kärleken och kråkan. Det är nog bäst att jag blir skjutsad hem, det känns inte helt bekvämt att köra bil med morfin i kroppen. Kärleken får åka och hämta Toyotan här sen.

Hur ska vi fira detta, nu? Hmm. Lite coca cola, kanske? Ja, det blir bra.

För tre år sen var jag mitt uppe i min personal hellweek. Ni kan läsa om det här och framåt. Det slutade ju så bra att jag fortfarande ibland slås av häpnad. Att den där mannen faktiskt är min.

Nu har jag genomlevt ännu en hellweek om än inte av samma slag. Nu kan det bara bli bättre. Eller hur? Bara kråkungen lär sig sova som folk, så skulle allt vara tipptopp.

Dags att packa ihop.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>