Den tiden

Jahapp, då var det dags igen. “Den” tiden på månaden. Förutom att jag mår illa av mensvärken, så håller jag på att blöda ut och tröttman är total.

Tänkte bara ni ville veta.

Eller så inte.

Efter en orolig kväll och morgon masade vi oss upp kl 6.30. Både kråkan och jag var trötta och griniga. Kråkis blev glad igen när pappan kom hem. Det blev jag med, men bara tills han gick och la sig för att sova.

Då hoppade kråkis och jag in i duschen. Värt! Kråkis blir sådär mosigt varm och trött och en flarra välling på det gör att hon somnade som en liten gris på förmiddagen och det gjorde jag med.

Efter lunch åkte vi till ÖF och kråkis röjde järnet (som vanligt). Man får springa efter henne för att få av henne ytterkläderna. Hon vill in och LEKA! Idag var det rutchkanan som var mest populär.

Efter 1½ timme var hon så trött att hon knappt kunde hålla ögonen öppna, så vi åkte hem och drack en flaska välling till och nu sover hon igen. Det ska jag också göra, tror jag.

Idag måste jag ringa kommunen ang dagis. Jag måste vattna i blomlådorna och på väl valda ställen i rabatterna också.

På onsdag börjar jag jobba. Jorå. Hur kan man känna lättnad och ångest samtidigt? Tydligen går det bra, för det är det jag gör just nu.

4 reaktion på “Den tiden

  1. Men har du provat Orudis mot mensvärken!? Det måste du verkligen göra annars!!!

  2. Tyvärr tål jag inga såna preparat :( Inte Ipren, inte Orudis, Magnecyl, Voltaren, Eox eller what ever som tillhör klassen NSAID eller ASA. För två år sen vid den här tiden fick jag av misstag i mig en Ipren istället för en Alvedon. Det kunde slutat riktigt illa när andningsvägarna svullnade igen och syresättningen var nere på runt 80% Tur det finns syrgas och adrenalin (samt kortison och Tavegyl)!
    Så jag kan bara ta “tyngre” saker (om jag inte vill äta ihjäl mig på Alvedon som ändå inte hjälper). Dexofen (som inte finns längre), Citodon, Tramadol, Tradolan, morfin…
    (Ungefär en eller ett par ggr/år har jag fått så ont att hela systemet liksom gått i baklås och jag har inte kunnat kissa, trots att blåsan är så full att det gör ont – över en liter har de fått tappa. Då har jag fått åka in, bli tappad, få morfin iv över natten och sen åka hem igen. Ingen vet vad det beror på – är utred på längden och tvären och bredden. Men sen jag blev gravid och efter det är det mycket bättre, måste jag säga. Och detta TROTS kopparspiral.)

  3. Uh? Det låter, hmm, inget vidare… Jösses det är nog det värsta jag hört i mensväg! Stackars, stackars, stackars dig!!

    Grunnar vidare: akupunktur/akupressur (kan man ju göra själv oxå) eller sån där tens eller vad det heter som man kan ha när man föder barn?

  4. Ja, tens skulle nog kunna funka. Det funkade ju bra till 4 cm under förlossningen.
    Jag är nog bara himla känslig för den typen av smärta av en massa olika anledningar, så smärtan gör liksom att jag mentalt låser mig. Tyvärr. För om man jämför med att föda barn, så är det en piss i Mississippi. (Nej, jag kunde inte kissa då heller – varken före under eller efter – det slutade med en permanent kateter tills kisseriet kom igång igen)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>