Separationsångest

Idag var näst sista dagen på inskolningen. Det gick bättre än igår, men inte lika bra som i torsdags och fredags. Jag tror det beror på att kråkan är så trött på förmiddagarna. Tror jag det – hon vaknar ju i svinottan och är omöjlig att få att somna om. Och när hon är trött är allt bara dåligt. Hon är mycket piggare och gladare på eftermiddagarna. Egentligen borde hon ta sig en powernap på förmiddagen för att orka ända fram till lunch. Vi kanske ska testa det imorn – 10 minuters sömn i mammas famn innan vi åker till dagis. Återstår att se om hon känner för att sova redan strax efter 8…

På torsdag ska jag lämna henne på dagis och åka hem några timmar. Jag kommer behöva hålla mig själv sysselsatt precis hela tiden för att inte angsta allt för mycket över min lillkråka, alldeles ensam (neeeej, hon har massa pedagoger och massa andra barn omkring sig, men utan mamma eller pappa) ute i stora världen.

Jag har så många farhågor, jag sitter här med en stor ångestklump i magen. Hon är alldeles för liten för att lämnas på dagis. Hon är inte van vid andra barn eller andra vuxna. Hon har aldrig sovit ute i vagn tillsammans med en massa andra ungar. Hon kommer vara för trött och inte orka vara vaken till 12 då alla ska sova. Hon kommer vara ledsen och skrika och gråta hela dagarna och ha panik och inte vilja äta eller sova eller leka alls på dagis. Hon kommer bli traumatiserad för livet och bli ett olyckligt litet barn.

Så går tankarna.

Och jag inser att det är en släng av gammal hederlig separationsångest. Ja, kråkan kommer säkert bli jätteledsen när jag går på torsdag, men sen tror jag det kommer gå bra. Jag hoppas på det. Förmodligen kommer jag ha det jobbigare än kråkan.

Mammas lilla, lilla skruttfia. Herregud, jag sitter här med tårar i ögonen bara vid tanken på att lämna henne på torsdag. Det trodde jag aldrig om mig själv. Jag trodde inte jag var förmögen att älska så innerligt, så helhjärtat, så totalt.

Hon får aldrig bli stor och lämna mig! Hon ska alltid vara min älskade lilla unge!

Och förrsten har vi budat på huset och ännu inte fått något motbud. Spännande, detta :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>