Veckan som gick

Oj, ursäkta, förlåt. Jag lever och har hälsan, som man säger. Har bara prioriterat diverse annat den här veckan. Jobb, dagis, barn och soffhäng för att vara precis.

Jodå, det gick bra att jobba. Operationerna gick bra och sen var det bara lite småplock, lite pyodermi och en bitskada bara. Sen full rulle till dagis och hämta kråka.

På onsdagen vaknade jag med migränen von helvete, komplett med spyhink och allt. Tur att jag bara hade en hanhundskastration inbokad och att kollegan kunde ta den. Jag vaknade inte till liv förrän 13.30 den dagen, lagom tills att jag skulle åka och hämta kråka på dagis.

Och igår gick hela dagen åt att först fara in till Uppsala och världens bästa vårdcentral. Sen köra till stan och leta parkeringsplats för att sen traska till Läkarhuset och ta diverse prover. Sen köra till Enköping för att veckohandla.

När jag körde ut från Uppsala började ratten vibrera lite, det kändes som om det var lite obalans i däcken. Några km senare tyckte jag att vibrationerna blev värre och lät inte bilen lite konstigt? Näää, jag inbillar mig nog bara och fortsätter köra några km till. Men, jo, nu låter bilen jäkligt märkligt och beter sig inte som den brukar, bäst jag stannar och kollar.

Inte en gnutta luft kvar i vänster bakdäck.

Jaha. Nähä. Så det var bara att leta reda på sina muskler och sen leta reda på reservdäck, domkraft och fälgkors. Om bultarna gick att få loss? Näpp. Jag drog och slet och hoppade på fälgkorset, men det saknades nog några kilo. Jaha. Nähä. Funderar på vart jag ska ringa för att få tag på en bärgare. Såg tusenlapparna flyga sin kos när en snäll medelålders herre stannade sin bil och kom till undsättning.

Han lossade bultarna, jag hissade upp bilen, han tog av hjulet och satte på reservhjulet och jag hissade ner bilen igen. Tackade tusen och åter tusen gånger för hjälpen och puttrade vidare i 80 km/h till Enköping där jag veckohandlade för en förmögenhet. Hem och packa upp allt och sen iväg och hämta kråka på dagis.

Tur vi hade sommardäcken kvar från gamla Saaben. Bara att kränga på ett nytt hjul.

Idag har jag multitaskat. När jag lämnat kråkan på dagis satte jag en bulldeg och medan den jäste städade jag undan det värsta, hängde upp tvätten som var klar och rev ur alla lakan ur sängarna. Gjorde dubbel sats bullar (60 st) och medan de gräddades sprang jag upp och ner i trappen och bäddade rent i sängarna. Så in med all disk i maskinen, dra igång den, dammsuga och torka golven, ta in gallret vi har haft mellan verandan och yttertrappen och ställa det på sin rätta plats runt kaminen, bära in ved. Vila 45 minuter på soffan och sen åka och hämta kråka på dagis.

Kråkan och dagis, ja.

Det har gått bättre och bättre, men i måndags var det för bedrövligt! Hon var trött efter att ha sovit som en potta skit på natten (00.30-05.00, bara) och gnällde i princip hela dagen på dagis. På tisdagen var det lite bättre, då gnälldes det bara en halvtimme på morgonen och sen har hon bara haft lite svackor. Idag har det gått riktigt bra. Hon sov till och med 2½ timme på dagen i sin vagn! Personalen väckte henne när de såg att jag kom. Lilla plutt.

Men det är fortfarande hemskt att lämna. Hon gallskriker och klöser sig fast vid en så man får bända sig loss. Förstå hur hemskt det är! Vidrigt, är vad det är! Och egentligen går det emot allt jag tror på. Jag tror inte på att “tvinga” barnen att bli självständiga på det här sättet. Jag tror bara att man skapar någon sorts hjälplöshets- och maktlöshetskänsla. Att de till slut gillar läget för att de ger upp. Jag tror inte man kan skämma bort barn med för mycket trygghet.

Men vad ska man göra?

Vi måste ju jobba, annars klarar vi oss inte ekonomiskt. För en polis i yttre tjänst i Uppsala tjänar uruselt. Jag blir arg och bitter när lärarna klagar och när sjuksyrrorna klagar. Deras medellön ligger på 4-6000 kr mer/mån än vad Kärleken får. Och han riskerar sitt liv varje dag. Och som klinikveterinär blir man inte rik. Jag får ut knappt 12 000 per månad efter skatt för en halvtid.

Nåja, ångestklumpen för att lämnna kråkan på dagis finns där. Särskilt måndagar är jobbiga. Dels för att hon kommit ur rutinen över helgen, dels för att hon måste vara där så hiskeligt många timmar just den dagen eftersom Kärleken jobbar 8-16 och jag 8-18. Så hon får vara där 7-17 ungefär. Alldeles, alldeles för länge för en 15-månaderskråka :( Det dåliga samvetet, jag säger bara det…

Men nu är det helg och vi har inga planer alls mer än att städa ur vedboden så vi får in vinterns ved nästa helg. Jag har hamnat i ett broderistim och ägnar hela kvällarna åt att brodera på en adventskalender åt kråkan. Det är ju bara 3 månader kvar till jul!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>