Hilfe

I nat thar det blåst, vill jag lova! Inne i Uppsala var det ynka femton sekundmeter. Här ute måste det varit mer – närmare orkan. Det är ju bara mil efter mil efter mil med öppna fält och vi bor högst uppe på en kulle.

Det dundrade och small, hela huset skakade och jag var rädd att en av de stora ekarna skulle komma infarande genom taket eller att någon stor gren skulle krascha ett fönster.

Mitt i natten small det till och jag tänkte att något bara måste gått sönder. Men så tänkte jag att det är inte vårt hus och det finns inget jag kan göra något åt just nu i mörkret och blåsten ändå. Så jag somnade om.

I morse gick jag ut. Dagmar hade rivit med sig vindskivan i plåt som sitter vid vårt sovrumsfönster. Inte konstigt att det dundrade och small!

En glasskål som stod ute på bron med ris a la Malta i hade krossats och ljusslingan runt verandaräcket hade blåst ner. Så vi har klarat oss bra, måste jag säga.

Jag skulle ju berätta om läkarbesöket också.

Läkaren pratade väldigt mycket om Addisons. Läskig sjukdom. Finns hos hund. Nu tror jag ju inte att jag har det. Men när man tittar på symtomen, så, visst. Mycket stämmer faktiskt.

  • Trötthet – check
  • Allmän svaghet – check
  • Lågt blodtryck – check (vid senaste kontrollen hade jag 82/47)
  • Viktnedgång – check (tappat nånstans mellan 2 och 5 kilo den sista månaden)
  • Hyperpigmentering – nope
  • Salthunger – nope

Hur som helst fick jag lämna en hel massa blod och i mellandagarna borde jag få svar. Var jag inte anemisk innan, så lär jag vara det nu när de tappat mig på halva blodvolymen ;)

Själv tror jag det är mörker, dålig sömn (snarkningar från Kärlek och stökig sömn från kråkan), pendling och jobb som göret. Men det är väl bra att utesluta fysiska orsaker. Och är det som jag tror, så går det ju över snart.

(Ett tag funderade jag på om jag inte var gravid (inte ens i början av graviditeten var jag så trött som jag är nu), men sen kom syndafloden och smärtan, så då behövde jag inte fundera mer.)

6 reaktion på “Hilfe

  1. Men kära hjärtanes, jag trodde jag hade lågt blodtryck men jag tar mig ju nästan alltid upp till 100/60 iaf… Hur kan du ens stå på benen? Sover du med öronproppar och dricker blutsaft? Kaffe höjer trycket lite… Jag håller tummarna för givande provsvar! <3

  2. Sover med öronproppar och dricker kaffe, snusar (vilket höjer blodtrycket, båda två) samt äter vitamintillskott. Är väl van vid mitt låga tryck, men riktigt så lågt som det var sist brukar det inte vara. Brukar ligga som du, ungefär. (Utom när jag är gravid, för då får jag nära på högt blodtryck istället…)

  3. Du, snarkningarna gör en vansinnigt trött. Bot finns! Min kära har nyss fått sin Somnolis skena. Han andas nästan normalt i sovande tillstånd trots en rejäl förkylning. Han snarkar så taket lyfter eller smäller med munnen, växelvis, oberoende av läge, eller kudde. Jag sover som en sten, hela natten, vilket inte har hänt på länge. Ja, om nu den där Dagmar inte besökt oss också.
    Trodde jag hade lågt…

  4. Kärleken ska på snarkutredning nu, så sen får vi se vad som händer. Kråkan sover mellan oss i sängen, det ger oss bäst sömn då vi slipper springa upp i tid och otid. Samtidigt vaknar jag varje gång hon gnyr i sömnen eller sparkar på mig, vilket hon gör ungefär hela nätterna

  5. Jo, vi måste bara orka ta oss igenom ett par nätter med skrik och protester. Vi har ju vant henne vid att få komma upp i vår säng mitt i natten och få välling och somna om mellan oss. Att vänja henne av med det kommer tarva en hel del tålamod och beslutsamhet från oss och just nu har jag inte energin. Just nu är det minsta motståndets lag som gäller, trots att det egentligen är dumt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>