Karriärbyte

Om jag haft studiemedel kvar hade jag bytt inriktning. Jag tror jag hade läst till läkare istället. Jo, men faktiskt.

Man blir så maktlös och liten i den här veterinärvärlden som ändå är ganska begränsad. De flesta arbetsgivarna är små, privata kliniker som kan behandla en ungefär hur som helst och det finns inget man kan göra åt det, så länge de följer lagen. Alla veterinärer känner alla andra veterinärer och ställer man krav eller är “besvärlig” på andra vis får man dåligt rykte. Eller om man har ett sjukt barn. Eller om man har en annan syn på verkligheten än arbetsgivaren.

Men igår kom jag på en sak;

Nästa gång de annonserar om att de söker radiooperatörer till polisen i Uppsala, så ska jag faktiskt söka. Byta karriär helt och hållet. Bara för att ha ett jobb att gå till varje dag, en inkomst.

Jag passar ju uppenbarligen inte som veterinär av en eller annan anledning. Jag klarar inte pressen, klarar inte ansvaret. Jag är alldeles för rädd.

Om jag kunde stänga av kommentarsfunktionen till det här inlägget så skulle jag göra det. Jag är inte ute efter att ni ska skriva att jag visst passar som veterinär, jag vill inte att ni gör det. För mig skulle ett karriärbyte inte kännas som ett nederlag eller som att jag ger upp eller förlorar. Tvärtom. Det känns som en lättnad.

11 reaktion på “Karriärbyte

  1. jag funderar också på karriärbyte ibland… mest var det efter sommaren på stora djursjukhuset då jag inte ens tyckte det var kul att jobba. Nu senast har jag ju tyckt jobbet varit roligt iaf, även om det är klart att allt runtom är trist, med dåliga löner och svårt att hitta fast jobb… synd att man inte kan plugga obegränsat, det finns ju så mycket annat man skulle kunna tänka sig, iaf nu när man sett verkligheten. Missförstå mig inte, jag vill fortf hitta det där underbara perfekta veterinärsjobbet som jag kommer trivas superbra på, men jag tror även att det hade funnits många andra vägar att gå…. Och lite trist att med en vet.utbildning i bagaget så får man inte heller några vanliga “kassan-på-ICA”-jobb, även om det ibland skulle kännas som den bästa lösningen för stunden, istället för att va arbetslös…

  2. Ja, det är märkligt det där att man inte kan få ta vilket jobb man vill bara för att man har en utbildning inom ett visst yrke. Borde ju vara bättre än att vara arbetslös, för alla inblandade, kan man tycka.

  3. Jag jobbade mig igenom min andra utbildning, bara 1,5 år studiemedel kvar när jag började läsa 5,5 år till. Tufft, men det gick. Men världen är lika liten inom “läkeriet”, du är aldrig anonym, alltid någon som vet vem du är. Och jag tror definitivt inte att pressen och ansvaret är mindre för en läkare än en veterinär.

  4. Det har du nog rätt i, KD, det där med press och ansvar. Jag tänkte mer att det förmodligen är lättare att hitta jobb inom läkeriet och att man inte i lika stor utsträckning hamnar på små privata ställen där man blir väldigt utsatt som arbetstagare. Men, nej, hade jag velat bli läkare, så hade jag sökt läkarutbildningen. Jag tycker att människokroppar är ganska så äckliga om jag ska vara ärlig :P Jag stoppar hellre in hela armen i röven på en ko än petar upp ett finger i brummen på en gammal man! Och om jag fick välja mellan kattskit (som ändå är djurvärldens äckligaste) och människoskit så skulle jag välja kattskit alla dagar i veckan! ;)

  5. Eh, jag menar inte att du NOG har rätt i det med press och ansvar. Du HAR rätt, punkt. Jag tycker det är läskigt att ha ett sövt djurs liv i mina händer, jag skulle förmodligen dö ångestdöden av att ha ett människoliv i mina händer!

  6. Jag tycker det är synd att du inte ska få hålla på med det du drömt om att göra och vill peppa dig att fortsätta kämpa. Samtidigt tycker jag att det är starkt och bra att du kan tänka dig att släppa taget och söka andra yrken åtminstone för ett tag. Det får nog bort en hel del av stressen och det är viktigt att ha ett jobb att gå till även av sociala skäl. Men ang läkeriet så tror jag att du skulle erfara liknande problem som i din bransch. Folk rotar sig kring studieorten pga av lång utbildning, men AT (och inte mindre ST såklart) är hopplöst att få där man vill, när man vill, och konkurrensen är hård, häromkring.
    Finns det ingen doktorandtjänst snart? Då är du fortf vet men slipper patienter. Eller om du vidgar sökområdet till andra vet-uppdrag än djursjukhus/smådjurskliniker?

  7. Har också funderat på både inkastade handdukar och karriärsbyten med jämna mellanrum.
    Just nu känns det bra här, andra dagar har jag bara velat “fly!” åt alla möjliga olika håll.
    Då dyker de mest långsökta idéer upp, som jag tycker verkar helt rimliga och görliga men som resten av befolkningen tycker är helt idiotiska. :D
    Det har med ens egenskaper att göra tror jag. Kombineras egenskapen att jag lätt känner mig hotad eller rastlös med överlevnadsinstikten, tillsätter man sedan god fantasi och lite övermod så trillar en massa konstiga idéer och förslag fram. :)
    Ofta är dessa funderingar för mig ett tecken på att jag av en eller annan anledning känner min tillvaro hotad eller är desperat. Men hotet är oftast större i min hjärna än i verkligheten. Så jag funderar ofta på uttrycket att man ibland ska sitta still i båten när det stormar.

    Så, man känner sig nog mer ensam än man är i detta tvivlande, det är nog mkt vanlligt både inom både läkaryrket och veterinäryrket, men säkert också hos en massa andra yrken. Alkoholism och sjävmord var väl rel vanligt hos läkare &veterinärer om jag inte missminner mig..? Finns ju säkert orsaker till det.

    Skulle jag ha fått chansen att göra om mitt liv från början hade jag inte valt denna väg igen, som det ser ut idag. För mycket frustration längs vägen. Men jag ångrar det inte heller, det tjänar man ju aldrig på och nu är det ju gjort iaf.
    Kram

  8. Det låter tufft det här. Hela sitiationen och alla vändningar. :-( Men jag måste fråga en fråga. Hur kommer det sig att kärleken inte kan få jobb någon annanstans än där han är? Skriker de inte efter poliser lite varstanns i svergie så ni kan flytta dit där jobben finns för dig? Eller har han snöat in på en inriktning som han inte vill släppa? Ja menar, om du kan tänka dig att sitta i växel ett tag så kanske han kan tänka sig att sitta vid skrivbordet/patrullera runt på gator och torg ett tag oxå om det är dom jobben han kan få inom polisen. Bara tills ni hamnar på grön kvist igen?

  9. Garbo: Jag har koll på alla doktorandtjänster som släpps också, men har än så länge inte hittat något som passar

    Sparris:HUr ska man någonsin kunna ångra något? Då ångrar man ju samtidigt allt som följt med i valet man en gång valde :) Om jag skulle ångra att jag läste till veterinär, så skulle jag även ångra Kärleken och Elvira och det gör jag INTE! :)

    aniara: Det är anställningsstopp på alla polismyndigheter i hela Sverige. De får bara ta in nya aspiranter och rekrytera inom den egna myndigheten vilket innebär att Kärleken bara kan få jobb i Uppsala, Tierp och Enköping och det hjälper ju inte oss ett endaste dugg. Lossnar det inte inom en inte allt för avlägsen framtid, så flyttar vi ändå. Kärleken tjänar så pass lite att vi skulle tjäna på att han var hemma och jag jobbade istället för tvärtom. Det finns inget Kärleken inte skulle göra för att det ska lösa sig :) (bortsett från olagliga saker, vill säga :) )

  10. Hej!

    Jag vet att det är ganska gamla kommentarer här, men blir ändå väldigt nyfiken och funderande. Har läget på jobbfronten ändrat sig, eller kanske snarare klarnat för dig?

    Går i tankar själv om att plugga upp betyg och högskoleprov för att komma in på veterinärprogrammet då jag brinner för djur, människor och hur kroppen egentligen fungerar. Skulle ni avråda till detta yrkesval? Eller vad krävs för att trivas med det tror ni? Och hur länge var ni i branschen innan ni började tvivla? Andra intressanta tankar att dela i ämnet?

    Mvh Ida

  11. Nu är ju detta inlägg gammalt, men undrar hur det gick och går för dig?

    Jag är själv läkare och funderar starkt på omskolning till veterinär. Jag tycker att mitt jobb är “ok”, men skulle verkligen vilja ha ett jobb att älska. Jag har fått för mig att veterinäryrket ska vara lugnare och mindre stressfyllt än läkaryrket, men kanske har jag fel?! Dessutom tänker jag att ansvaret är större som läkare, tänker du annorlunda?

    Hälsningar,

    Sofie

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>