Lördag

När jag vaknade i förmiddags var klockan 10.15. Jag stoppade in hörlurarna i öronen, satte på en talbok på mp3′n. Och somnade om inom loppet av två minuter. Jag vaknade igen 11.56 (!!) Snacka om utmattad!

Men jag älskar att jobba. Att göra det som jag drömt om. Och att, när jag kommer hem och inte har jour, vara ledig och kunna göra och tänka på det jag vill. Att inte ha det där molnet av vad jag borde göra, läsa, skriva över huvudet och fördunkla solen varje dag. I löv it!

Precis som jag lovade igår har jag tillbringat dagen med att läsa ut en bok av Peter Robinson – I ondskans spår. Uselt översatt och allmänt slarvigt skriven. Men det är vad min hjärna klarar av att ta in nowadays. So be it.

Om en vecka är jag hemma igen. Hos Kärleken. Med mitt huvud på hans axel, min näsa mot hans hals, min arm runt hans midja. Våra kroppar är som gjorda för varandra. Jag skulle smeka hans vackra, starka armar, dra med fingertopparna i hans mjuka armveck. Jag skulle pussa på hans mage, leka med läpparna i det sträva håret under hans navel.

Jag saknar honom bortom allt vett och all sans. Att kärlek kunde vara så här… Nästan som att tappa förståndet, att handla och känna bortom all logik. Att låta känslorna besegra förnuftet. För en gångs skull. Det är skrämmande.

Och alldeles, alldeles underbart.

Att leva.

På riktigt!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>