Det här med kategorier

Människor har en tendens att dela in varandra i fack. Det kanske är fullt naturligt. Jag antar att det är ett sätt för många rädda människor att förstå sig på sin omgivning och sina medmänniskor. Om man kan sätta ett namn och en etikett på hur en människa är, så är det mycket lättare att förhålla sig till människan i fråga. Det blir kanske lättare att förstå sig på t.ex en “avvikande” sexuell läggning om man sätter en namn på den och sen stoppar in folk som på något vis passar in i det facket där. Likadant med religion, hudfärg, yrke, social bakgrund, härkomst, språk, dialekt, familjeförhållande osv i all oändlighet.

Risken är väl att vi tenderar att “bli” vår etikett, om ni förstår vad jag menar. Litegrann som att risken med att få en diagnos på ett tillstånd gör att vi “blir” diagnosen.
“- Jo, jag har ju GAD (eller insert valfri diagnos), så jag kan inte göra ditten och datten och kommer aldrig kunna göra det, det är så det är och så det alltid kommer att vara.”

Men vi är ju så mycket mer än facken i blir placerade i. Måste vi kategorisera så?

När jag första gången märkte och berättade att jag var kär i en tjej svarade den jag berättade det för:
- Nämen, är du bisexuell?!
- Öh, nä, svarade jag. Jag blev helt ställd. Jag har aldrig sett mig själv som bisexuell trots att jag alltid vetat att jag kan bli förälskad och kär i både tjejer och killar. Min första stora förälskelse i en tjej var i en tjej med samma namn som jag. Vi kallade henne för Badsko. Hon gick i min klass på gymnasiet. Vackra, söta, rara, sexiga Badsko! (Puss på dig om du hittat hit och läser här. Hoppas du inte blir alldeles förskräckt över den här “bekännelsen”!)

Men jo, om man nu måste kategorisera. Om det med bisexuell betyder att man blir kär i både kvinnor och män, ja, då är det väl det jag är. Men spelar det någon roll? Jag blir inte kär i ett kön, jag blir kär i en person. Oavsett om personen i fråga är begåvad med snopp eller snippa.

Jag ser mig fortfarande inte som bisexuell, men om någon skulle fråga efter min sexuella läggning, så skulle jag säga att det är bisexuell jag är. För att människor är såna – kategoriserande. Det måste vara ordning och reda, annars blir “folk” förvirrade och med förvirring kommer rädsla.

Så, visst, om det gör “folk” lugnare så kan jag kalla mig själv bisexuell. Om det spelar någon roll.

Men jag är också mamma, jag är sambo, jag är en omnivor, jag är sockerjunkie, jag är arbetslös, jag är kvinna, jag är en bibliofil, jag har akrofobi och ornitofobi, jag är hypokondriker. Dessutom är jag alldeles proppfull med tankar och åsikter. För att inte tala om kärlek.

Har ni märkt en sak? Ju mer man älskar, desto mer kärlek fylls man med. Man kan slösa precis hur mycket som helst med kärlek, den kommer aldrig någonsin ta slut. Tvärtom. Det är som den där gåtan: Vad är det som blir större ju mer man tar bort? Svar: Hålet. Vad är det man får mer av ju mer man ger bort? Svar: Kärlek.

Så varför inte sluta kategorisera varandra och börja älska varandra istället? Älska varandra precis som vi är, oavsett vilket fack vi blivit satt i av andra?

2 reaktion på “Det här med kategorier

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>