Hur djur gör, del 1

Inspirerad av Sara Lövestams inlägg om mens och de efterföljande kommentarerna, tänkte jag ha en liten utbildningsserie här. Utbildning om djurens sexliv. Det kan väl vara intressant? Eller? Jag tycker åtminstone att det är omåttligt intressant!

Vi börjar med hunden.

Tikar löper mellan en och fem gånger per år.

Man märker att tiken löper genom att det kommer blod ur vulva. Men man kan inte kalla det för mens, som hos människa. Hos människan stöts livmoderslemhinnan ut när man inte blivit befruktad – det är det som är mens hos

Hmm, intressant!

människa. Men hunden börjar löpa innan den fått ägglossning och blodet kommer sig av att livmoderslemhinnan är så svullen och blodfylld att blodet liksom läcker ut från slemhinnan.

Ägglossning brukar ske runt 12 dagar efter tiken börjar blöda, men det varierar mycket. Man märker att tiken börjar närma sig ägglossning genom att hon blir villig att para sig med en hanhund. Man kan ta blodprov för att se när tiken förväntas ha ägglossning och man kan även göra ett sk vaginalutstryk där man tar lite celler från tikens vagina och tittar på dem i ett mikroskop.

När tiken haft ägglossning är äggen inte befruktningsdugliga direkt, utan de måste “mogna” i äggledarna ett par dagar innan de kan bli befruktade. Därför kan det vara lite trixigt att pricka in rätt dag för parning, man måste ha med i beräkningen att äggen måste mogna.

När tiken löpt klart kommer en period när kroppen beter sig som om den vore dräktig, alldeles

Det är är MIN bäbis, låt bli!

oavsett om tiken faktiskt blev dräktig eller inte. Det beror på att det utsöndas en massa progesteron efter löpet som gör livmodern slapp, så att eventuella foster inte stöts ut. Detta innebär att alla tikar blir skendräktiga. Det är inte alla man märker det på, men vissa hundar mår riktigt dåligt och beter sig mycket märkligt när de är skendräktiga.

Vissa adopterar något gosedjur och tror att det är deras valp, andra slutar äta, vissa vill ha en massa närhet och ligga nära, nära. Andra får kraftig mjölkproduktion i juvren – så pass kraftig att det ibland till och med blir juverinflammation av det.

Den höga produktionen av progesteron har även en annan nackdel. Den slappa livmodern och det nedsatta lokala immunförsvaret i livmodern, som ju är till för att garantera valparnas överlevnad, gör att tiken inte sällan drabbas av livmoderinflammation, sk pyometra eller pyo, några månader efter hon löpt om hon inte blev dräktig.

Man kan märka om tiken fått pyo genom att hon blir hängig, får feber, ibland (men inte alltid) får hon variga flytningar, ofta blir hon lite extra törstig och tappar aptiten. Då är det viktigt att komma till en veterinär! Om tiken får gå för länge med en pyo, riskerar livmodern att spricka och var kommer då ut i bukhålan, vilket kan leda till döden om man inte snabbt blir opererad.

Den enda riktigt bra boten mot pyo är att man opererar ut livmoder och äggstockar. Man kan behandla medicinskt också, men det har sällan särskilt bra resultat – vid nästa löp kommer tiken drabbas av pyo igen.

Så till själva akten, så att säga.

Tiken är villig att para när hon är i höglöp, runt dag tolv efter löpets början. Då börjar ägglossningen närma sig.

Hanhunden har ett ben inne i penisen, som gör att han kan penetrera tiken utan att ha erektion.

Var det bra för dig också?

Erektion får han först när han är inne i tiken. Då får han en så kraftig erektion att han fastnar inne i tiken. Det är det man kallar hängningsfasen. Det kan hålla i sig i upp till en halvtimme eller ibland till och med längre. Det är under den här tiden som hanhunden får utlösning, så en riktig parning måste innehålla en hängningsfas för att tiken ska ha en chans att bli dräktig.

Man tror att hängningsfasen är en anpassning, som garanterar hanen att det är han som blir pappa till tikens valpar. Medan de båda hundarna är sammanlåsta, får hans sädesceller nämligen tid att simma hennes äggceller till mötes, och andra hanar hinner inte para sig med henne.

Ungefär nio veckor efter parningen kommer valparna!

Nästa del i serien kommer handla om katter. Missa inte det! Om du prenumererar på bloggen via Bloglovin’, så missar du inget avsnitt i djurens sexliv!

PS. Samtliga bilder är snodda.

5 reaktion på “Hur djur gör, del 1

  1. Intressant läsning! :) Och att det var bild på Berner Sennen var ju ännu bättre! Jag hade ju en Berner för några år sedan. Hon fick just livmoderinflammation lilla pluttan :(

  2. Bra skrivet!
    Håller med om att berner sennen verkligen är underbara hundar, men mer sjukdomsdrabbade än de flesta raser, cancer framför allt men även ledproblem. De flesta blir inte mer än 6-7 år, alltså hälften av hur gamla friskare raser ofta blir. Något att tänka på om man vill skaffa en sådan för det är hemskt att förlora sin hund i förtid. (ursäkta utvikningen)

  3. Ja, tyvärr är de ganska sjukdomsdrabbade sen vet jag inte om just cancer och ledproblem är vanliga hos Berner Sennen än hos andra raser, däremot är just pyo och steroidresponsiv meningit vanligare hos Berner Sennen än hos andra raser. Om jag nu inte minns alldeles fel, vill säga, men det tror jag inte.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>