Öööh

Om ni undrade, så är jag lyckligt hemma igen. Utan några som helst missöden, faktiskt. Om man bortser från att jag glömde min necessär med allt smink jag äger och har på hotellrummet. Men fatta hur klantig man får vara?!

Jag hann inom Åhléns en sväng och tänkte spana in lite kläder. Behöver ett par nya jeans och en vårjacka. Kom ut med en byxdress, ett par trekvartsjeans, ett linne, ett par badbyxor och en sjalett. Till Elvira. Som redan nu har ungefär fem gånger så välutrustad garderob än jag. Så. Att.

Nämen, jag drar väl in på H&M och kollar då. Klev in, började svettas vid tanken på provrum, klev ut igen och köpte en läsk på Pressbyrån. Satte mig på centralen och väntade på tåget.

Jag är helt hopplös!

Åh, åh, åh, vad jag längtade hem efter kråkan och Kärleken! Ju närmare hem jag kom, desto mer längtade jag! Och när jag äntligen var framme såg jag dem stå där och vänta på mig! Kråkan med största flinet när hon fick syn på mamma!

Hon hade illvrålat MAAAAAMMAAAA så högt att hela perrongen skvatt till och vänt sig om när hon fick syn på tåget vid horisonten. Åh, mammas lilla hjärtegryn!

Sen kramades vi i en evighet eller två.

I goodiebagen jag fick på Bloggminglet fanns det en Pino-nalle. Den fick kråkan när vi gick mot bilen. Det var kärlek vid första ögonkastet. Pinåå, heter han på kråkiska. Pino har varit med hela eftermiddagen och kvällen. Knackat på dörren till Elviras lekstuga och tittat in genom fönstren, tittat på flygplanen, sparkat boll, druckit välling, tittat på när Elvira lekt i sandlådan och när hon ätit middag.

Pino har till och med tittat på tio Pino-avsnitt kanske tre gånger tillsammans med kråkan. För det var ju en Pino-DVD med i goodiebagen också.

När det var läggdags fick inte Kanin och Busmusen följa med och sova, de är ratade till förmån för Pino. Nu är det Lakrits och Pino som gäller. För hela slanten.

Det tar tydligen på krafterna att vara hemifrån ett dygn. Jag slockande på soffan runt 20 och vaknade 23.30. Så. Att. Jag tänkte vakna när Kärleken åkte till jobbet kl 21, men jag skulle ju bara lyssna klart på talboken jag håller på med nu. Hmm.

Det finns en anledning till att jag inte kan lyssna på talbok när jag kör bil. Efter ungefär femton års talbokslyssnande när jag ska sova, har det blivit en betingad reflex – jag somnar innan jag hört ett kapitel ur boken. Det har sina nackdelar, jag får sällan en särskilt sammanhängande handling i boken, eftersom jag hinner lyssna så kort stund innan jag somnar och måste börja om ungefär är jag somnade nästa gång jag ska sova. Därför lyssnar jag uteslutande på böcker jag aldrig skulle läsa. Dvs deckare. Men det har också sina fördelar. En bok räcker väldigt, väldigt länge!

Vad jag ville ha sagt med det här inlägget? Tja, säg det. Kanske att det är alldeles underbart att vara hemma hos mina käraste igen! Kanske att borta är bra men att hemma är superbäst! Om ni undrar.

Jag visste väl att ni undrat! Jag menar som ni undrat!

PS. Den observanta läsaren kanske uppfattar bristen på bilder från minglet. Alltså, jag har SOVIT ikväll. Det kommer! Lugn!

2 reaktion på “Öööh

  1. De som gjorde Pino visste vad de gjorde! Nästan läskigt hur fäst Elvira är vid sin Pino-nalle efter bara ett dygn. F*ck Lakrits, liksom. Den där stackars Lakrits har fått stå ut med kräks, snor, bli av med en arm och få stora köttsår på kroppen. Sin tacksamhet visar Elvira genom att rata honom för en nyare förmåga – Pino. Stackars, stackars Lakrits!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>