Det var fint väder

Och fint väder betyder fullt på akuten.

Idag har jag fått göra skäl för min lön.

Ska vi se om jag kan komma ihåg vad jag pysslat med idag:

  • Ett ormbett. Eller alltså, det var inte själva bettet som kom, utan hunden som blivit biten av en orm. Den blev inskriven. Hunden alltså.
  • En hund med en ful livmoderinflammation. Inskrivning och operation.
  • En hund med misstänkt diskbråck. Den hade så ont, stackarn. Inskrivning för smärtlindring.
  • En blockhalt (hoppar på tre ben) hund. Röntgen av bogled visade inget. Hem på smärtlindring och tid till ortoped.
  • En hund med konstig feber och kräkning och riktigt fula blodprover. Inskrivning för vidare utredning.
  • En febrig och väldigt hängig katt som skrevs in.
  • En FUS-katt
  • En avlivning
  • En hund som kom remitterad långväga för operation, men som slutade med avlivning istället efter diskussion med djurägaren.
  • En hund med kräkning och diarré med skumma fynd på bukröntgen. Inskrivning för smärtlindring och vidare utredning.
  • En otäck sårskada. Hem efter smärtlindring och antibiotika och åter imorgon för åtgärd.
  • En hund med epileptiforma kramper. Inskrivning för övervakning och utredning.

Nu tror jag inte jag glömt något. Jag är trött i fötterna och i skallen. Jag har ätit ett gäng snickerskakor och nu ska jag trilla i säng. Ska upp med kråkan tidigt imorgon och sen på’t igen.

Jag är så himla glad över mitt jobb! Jag trivs så bra och jag bara älskar det! Trots att det stundtals är hemskt och sorgligt.

Jag vet inte om jag någonsin kommer att vänja mig vid avlivningar. På något sätt försöker jag liksom att distansera mig, men varje gång när jag sitter där med den blå sprutan i handen och är redo att spruta. Då har jag ångest. Då vill jag inte. Jag vill rädda liv, inte “leka gud” och bestämma när och hur ett liv tar slut.

Men ja, samtidigt så tycker jag oftast att det är det bästa för djuret. Inget djur ska behöva plågas ihjäl! Djuren begriper ju inte varför det gör ont eller varför det mår dåligt och jag tror inte heller att ett djur har något begrepp om  den egna döden. Självklart kan de sörja och sakna en vän som dör/försvinner, men min uppfattning är att hundar och katter lever så mycket i nuet att de inte har förmåga att föreställa sig döden.

De som lider är de som blir kvar här, inte djuret.

Men det är bara vad jag tror. Hur ska man kunna veta?! Jag tror att jag gör det bästa för djuret när jag låter det somna ifrån sina plågor. Samtidigt gör jag djurägarna så förtvivlat sorgsna och rent förtvivlade. Och det skär i hela mig.

Det känns fel att sitta där med makt över liv och död. Det känns fel att göra en medmänniska så illa. Samtidigt känns det rätt att göra djuret den tjänsten. Oftast.

Ja, det är inte alltid lätt att vara djurdoktor.

5 reaktion på “Det var fint väder

  1. Jag sitter med tårar i ögonen varje gång du skriver om hur du älskar ditt jobb. Vet som vi går hos har jobbat i drygt 20 år och hon är likadan! Lite extra tårar idag när du skriver om avlivning eftersom vi blev tvungna att avliva vår hund för en månad sedan. Vår veterinär tog sig tid att tända ljus och låta oss vara tillsammans med honom ett tag innan. Jag tror ändå som dig – att det är värst för oss som blir kvar.

  2. Åh, så sorgligt att ni fick ta bort hunden :( Jag försöker, i den mån det går, att göra det hemska så fint som möjligt i lugn miljö och med omtanke om människorna som blir lämnade kvar. I respekt för livet och för döden. Jag gör så gott jag kan, försöker vara en medmänniska trots att det är jag som orsakar smärtan. Äh. Svårt att förklara.

    Omtankar till er som mist er familjemedlem!

  3. Gott att läsa din kommentar, Mysan!
    För det är en svår stund, ja.
    När jag tagit det tunga beslutet, har jag gjort det av kärlek, för att hjälpa min vän från ett annars oundvikligt och troligen plågsamt slut. Hm, svårt att formulera.
    Men att ägare begär att deras friska djur ska avlivas är… förj-t.

  4. Mja, inte alltid. Det finns oftast en väldigt bra förklaring till varför man fattar det svåra beslutet att ta bort sitt/sina djur, även om de till synes är friska. Jag har träffat på familjer som måste fly hals över huvud från en misshandlade man men inte kan ta med sig djuret och det finns inte tid för omplaceringar. Jag har träffat på familjer som tar bort sin hund som just bitit en annan människa eller hund svårt. Det finns familjer med svårt sjuka barn och/eller vuxna där man inte kan ha djuret kvar pga långa sjukhusvistelser. Deprimerade och/eller missbrukare som blir tvångsomhändertagna. Beteendestörda djur där man uteslutit alla fysiska orsaker till problemen. Jag har aldrig någonsin träffat på en djurägare som tar bort sitt djur för att hen inte bryr sig eller inte orkar ha djuret längre.
    Enda gången jag var riktigt arg och skällde på djurägaren var när hen kom med en hel kull kattungar på tolv veckor som skulle avlivas. För att de inte låtit kastrera honan och inte kunnat sälja/skänka bort ungarna. Det gjorde mig upprörd.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>