Madhouse

Håhåjaja, hemma efter en hektisk dag på akuten.

Jag började kl 12 och det var fullt ös från första stund, hade fyra patienter på gång samtidigt ett tag och just då – när jag inte alls hade tid – kom det in en krampande hund.

Då är det bara att kasta allt man har för händer och springa. I med kanyl, ut med blod, i med Stesolid. Den här hunden reagerade så himla lustigt på Stesoliden. Från att vara okontaktbar och krampande till att, inom loppet av två sekunder, titta upp på mig och vifta på svansen och vilja pussas lite. Eeeh, jaha. Hej. Du har inte den goda smaken att vara lite trött och omtöcknad efter ett status epilepticus och en halv milliliter Stesolid? Nej, uppenbarligen inte.

Nästa gång jag kom in på rummet studsade hunden runt som en annan gummiboll. Som om inget alls hade hänt. Jahaja, mycket ska man se innan ögonen ruttnar bort.

Hur som helst så jobbade jag konstant, alltså utan att sitta ner eller ens gå på toa, mellan 12 och 18. Sen var jag så hungrig och trött i skallen att jag bara måste äta för att kunna fortsätta jobba. Utan näring slutar liksom den där grå gröthögen jag har mellan öronen att fungera.

In med lite mat, saft och kaffe och sen på’t igen. Men då var det värsta kaoset över. Från ett helt väntrum knöfullt av akut sjuka djur till nästan tomt. Vi jobbade på bra, vi akutveterinärer!

Ibland är det rena rama dårhuset på akuten. Man rafsar åt sig en journal, tar upp anamnes, undersöker, funderar, ordinerar undersökningar och åtgärder. Rafsar åt sig nästa journal och upprepar proceduren medan man väntar på att patient nr ett ska genomföra sina undersökningar/provtagningar/åtgärder. Sen tar man en tredje journal och upprepar proceduren igen. Sen in till patient ett och prata och förklara nästa steg. Så tar vi in patient nummer fyra och nu tänker man i sitt stilla sinne att journalstället utanför akutrummet liksom borde vara lite tommare, men det är då man upptäcker att det sitter ÄNNU fler journaler där än det gjorde innan man började med första patienten. För varje journal jag tar ner från stället, kommer det två nya.

Det är då önskan om att skrika STOOOOOOP så att hela djursjukhuset liksom stannar upp kommer. Så jag hinner göra klart något någongång och inte bara hafsa runt med mina gamla patienter som aldrig blir klara eftersom jag hela tiden börjar på nya.

Max tre patienter på gång samtidigt. Det är vad jag klarar av. Sen blir min stackars hjärna överbelastad och jag rör ihop och glömmer och blir stressad. Är det något “enkelt” typ UVI eller en avlivning eller en otit, så är det klart att jag kan ta den också. Och sen kommer det något urakut och är man då veterinären som råkar stå närmast, så är det bara att kasta sig rätt in i det och hoppas på det bästa.

Och helt plötsligt står man där med fem, sex patienter på gång samtidigt och undrar hur i hela friden det gick till.

Sen när man väl börjar bli klar med patienterna och ska skicka hem eller skriva in, då finns det inga rum kvar eftersom det sitter patienter precis överallt. Det blir hetsjakt om rummen och så får man stå och vakta på rummen som inte bebos av veterinärer med bokade listor och i samma sekund som rummet blir tomt, sätter man upp sin journal på dörren och “paxar” det så att ingen annan snor rummet medan man går och hämtar djurägare och patient.

Det skulle vara väldigt intressant att se hur mycket jag går under ett arbetspass på akuten! En mil, alldeles säkert!

Nu är jag trött, lite uppe i varv och har lite huvudvärk. Sova! Sova…

6 reaktion på “Madhouse

  1. Good in heaven, att jobb kan vara så lika fast olikheterna är till synes störst. Mängden familjer, mängden utredningar har ett tak för hjärnan, ett helt annat för stadens budgetar. Det åtskiljer sig åt på ett diametralt sätt.
    Stressfaktorn, hjärnstress gjorde jag trippelbokade mig på samma tid en fredag för några år sedan. Gonatt ;-)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>