Knnffhrv

Och ångesten sprutar ut varje por och katastroftänkandet går inte att hejda och allt känns bara hopplöst och meningslöst och jag tänker att i värsta fall skiter sig allt och jag mister Kärleken när jag måste flytta till dit jobben finns.

Det är vidrigt att behöva välja mellan sitt livs kärlek och jobb. Det är inte schysst! Hör du det kosmos?! Hur jag än gör blir mitt liv bara skit och piss och bajskorv!

Jag måste försöka samla mig nu, sluta angsta. OCh jag märker hur svårt jag har att klara av såna här saker utan SSRI och det känns som ett nederlag och som om något är förstört och att jag aldrig kommer bli hel någonsin igen så jag kan lika gärna ge upp direkt.

4 reaktion på “Knnffhrv

  1. Du ska INTE ge upp, det löser sig på något vis och blaha vad är detta mot det du har gått igenom redan som du har bakom dig…….
    Du FIXAR detta också.

    *omhåll*

    Kram<3

  2. Svart eller vitt, höger, vänster. Så klart ger du inte upp även om det nu känns så. Låt det svänga och sen landa. Du är bra och fantastisk som klarar av det här utan SSRI och det är inte farligt att reagera stort och lite som gammalt. Du är hel nu men lite skör och då får det vara drama. Så var det för mig med men jag lovar att det lugnar ner sig. Allt är precis som det ska. *kram!*

  3. Nåt råd kan jag inte ge, bara sympatisera i din svåra stund.

    “Bryt ihop och kom igen” låter för taskigt, men funkar du som jag så är det såhär, man krisar ihop och det är vidrigt….men ur kaos brukar det spira små saker som leder till ett bra slut, fast man inte kan föreställa sig det när man står i geggan som du gör nu, utan att se nån ände på förtvivlan.

    Det blir bra, på nåt sätt blir det det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>