Motvind

Var dag har sin plåga… Nåja, så farligt är det väl inte.

Igår på vägen hem började min bil bröla värre än en brunstig ko. Mhm, hål i avgasröret eller nåt. Billigt och bra och ffa praktiskt när man måste köra 20 mil fyra dagar i veckan och inte kan avvara sin bil för reparation. Tur att vi har två bilar i familjen. Min blir lagad på måndag om Kärleken kan komma på ett sätt att ta sig från verkstaden till jobbet den morgonen.

Idag en usel dag på jobbet. Redan när jag kom strax innan kl 8 var akutlistan full. Ungefär 20 patienter satt och väntade. Det var bara att sätta igång. Hysteri är bara förnamnet. Och hur jag än vänder och vrider mig och vränger mig nästan ut och in, så är det alltid någon som klagar och säger att jag gör för lite. Att jag inte bara kan skriva in en remitterad frakturpatient för smärtlindring och ortopedkoll för vidare bedömning. Nej, jag ska sätta mig och titta på medskickade röntgenbilder, leta reda på (och störa) en ortoped, leta reda på (och störa) en kirurg och diskutera vidare handläggning med dem.

Uschäkta mig, men det finns faktiskt inte utrymme för det när väntrum och parkering och undersökningsrum är till bristningsgränsen fyllda med mycket sjuka djur. Jag har faktiskt svårt att förstå varför jag inte kan skriva in en sådan patient där jag skriver att en ortoped ska kolla på den under dagen och att ortopeden, som är expert på sitt område, bestämmer vidare hantering.

Jag jobbade nonstop utan att hinna hämta andan eller sitta ner på fem timmar. Mina sköterskor var underbara och tog in patienter, satte på dropp, tog ut blodprover, ordnade med inskrivningar och svettades säkert lika mycket som jag. Jag tyckte inte att jag klarade av att jobba undan i den takten jag önskade, men sköterskorna tyckte tvärtom. Idag var en extrem dag, sa även de, som är vana vid djursjukhuset i “rusningstid”. En snabb lunch, sen ringa provsvar och verkstad och så börja på min bokade lista. Och så allt krångel och alla klagomål om frakturpatienterna på det. Jag var gråtfärdig ett tag. Jag tycker om att ha mycket att göra och ha många järn i elden, men någon måtta på eländet får det gärna vara.

Jag kom i alla fall ifrån jobbet i tid och har haft en lugn och skön kväll tillsammans med Kärleken.

Och imorgon är jag ledig. Snacka om välbehövligt! Efter den här helt hysteriska dagen är jag helt kokt i kolan!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>